Andra Sidan Klädskåpet

Ice-skating och jazz

2012-01-24T22:32:00.003+01:00

Det är förundrande hur en känsla kan ändras under dagen. Imorse så kändes hela dagen rätt meningslös och tråkig, men nu känns det som att jag har fyllt den med rätt mycket roligt och värdefullt i alla fall. Jag har hunnit plugga, lyssna på mysjazz på min stenkakespelare, åka skridskor och umgås med mina systrar (när nu båda är här för en gång skull).

Det är så mysig att bara lägga på vad jag kallar mysjazz (t ex moonlight serenade, dream a little dream of me, Sakta vi gå genom stan etc.) tända en liten lampa och ett ljus och sätta sig i en bekväm fåtölj. Då spelar det ingen roll om man pluggar engelsk grammatik eller läser The Great Gatsby, det är stämningen som räknas. Sen får det gärna vara i trevligt sällskap, men själv går rätt bra det med.

Sen lyckades jag (!) övertala E och Y att komma med mig ut och skrinna! Det finns en isbelagd skateplan här som vi for omkring på en stund, det var hemskt trevligt! trots att lamporna slocknade efter 10 min, men att skrinna i stjärnljus är rätt fantastiskt det med.

Men för att kunna göra allt detta roliga så fick jag skjuta på Lindy hopen tills imorgon, men Y har lovat att komma med mig, så det ska bli roligt! Det kommer kanske till och med en liten film...

Här får ni också lite mysjazz:

2011- 2012

2012-01-02T13:04:00.006+01:00

Gott Nytt år! Det verkar som att det har dragit igång ordentligt redan! Den 2:a januari och jag har redan skickat ut tre sommarjobbsansökningar, missat en föreläsning (pga av färjorna) och gjort upp x antal planer för framtiden (Herräng och Michael Bublé - here I come!)! Men först ska jag plugga klart och ha kul i två veckor, innan Amanda åker iväg till USA...

Det har varit väldigt skönt och avslappnat att ha varit hemma på Kumlinge i en och en halv vecka, men man börjar inse hur mycket man har vant sig vid storstadsjäkten, jag saknar Lindy Hopen och mina Stockholmskompisar... Men å andra sidan så finns det inte hälften så vackra stjärnhimlar i Stockholm som det finns ute på min lilla ö! Jag har redan lärt mig flera stycken med hjälp av pappas awsome app. Och jag fick en chans att träffa min barndomskompis Linnea som jag inte har sett på väldigt länge, vi firade nyår ihop med några av hennes kompisar och hennes familj, vilket var hemskt trevligt!

Nu när det är nytt år så är det väl meningen att man ska tänka tillbaka på vad man har gjort under 2011, men jag har alltid tyckt att sånt är lite svårt, jag blandar ihop vad som hände vilket år etc, men det har faktiskt hänt mycket stora saker 2011:

Jag började dansa Lindy Hop i februari, det känns som en så självklar del av mitt liv nu att det känns konstigt att det bara var ett år sedan. Tack underbara Sofia och Daniel i alla fall för att ni introducerade Lindy Hop för mig! Den 19 februari blir det att fira!

Jag reste till Kreta med familjen i Maj, mycket vackert och mycket historiskt! För att inte tala om god mat...

Vi gav ut en bok!

Jag tog studenten. 3 härliga, jobbiga och lärorika år till ända!

Jag seglade till Herräng mitt i sommaren och träffade så många underbara och trevliga människor! Favorit i repris i sommar!

Sen reste vi till London - en intensiv och, för min del, kort resa fylld av nördigheter: Harry Potter, Doctor Who, Sherlock Holmes...

Windjammers Ball! Behöver jag säga mer? Jag blev introducerad till en virvelvind av Lindy Hop som bara fortsätter att snurra ett år senare.

(Okej, jag hade ingen bild från SU, så det blev en bild på Christchurch Collage i Oxford...)

Sen började Universitetet, och med det Swing på universitetet - äntligen hittade jag folk (I Stockholm) att socialdansa med!

... och sist men inte minst så reste jag och Amanda till Edinburgh tillsammans. Äventyr på hög nivå med oväder och bergsbestigning med stil!

Sen har det hänt så mycket små roliga saker som ligger som små guldkorn i min kalender; paintball, filmkvällar, teatrar, biobesök, middagar...

Jag har bara räknat upp de trevliga sakerna- för det är de man vill komma ihåg i framtiden, eller hur?

Vem vet? Inte du, Vem vet, Inte jag

2011-12-18T23:05:00.006+01:00

Den här veckan har verkligen varit som en berg och dalbana, det har varit väldigt mycket plugg. Till och med jag tycker att det är lite för mycket begärt att läsa en bok på 300 + sidor på två dagar, exklusive all sekundärlitteratur. Som tur är så är det rätt spännande böcker; Drottningens juvelsmycke, Wuthering Heights etc. Jag kommer antagligen ångra att jag skrev det där vid terminens slut... Det blir i alla fall engelska på SU nästa år! Så jag och Jacob hamnar tydligen på samma fakultet, fast han en nivå över mig... Det blir trevligt att ha en från det gamla gänget på SU i alla fall. Men den stora fördelen med att plugga på SU är så klart Swing på Universitet. Mycket trevlig förening med fantastiska socialdanskvällar och härliga dansmänniskor!

Men tillbaka till ämnet. Det har varit mycket plugg, mycket stress och sen har de bytt fönster i hela lägenhetsområdet, så sovmorgon är ju ett minne blott... Men nu är de (förhoppningsvis?) klara i alla fall, och jag hade en jättemysig middag/filmkväll/julfest/födelsedagsfest med mitt gamla Scooby gäng, och min kompis Jenny hade ritat (som alltid) fantastiska bilder av våra avatarer!

Jag gillar verkligen mitt gäng, det kommer att bli så konstigt när Amanda flyttar om några veckor... Men det är först då, så jag tänker inte fundera på det förrän hon verkligen ska åka!

Och så var det ämnet igen... Veckan slutade i alla fall bra, jag fick en Åländsk Lindy dansare att komma till Chicago, vilket var hemskt trevligt, plus att livebandet, Handsome Fred and his Masters of Disguise (de hette Handsome Fred & His Orchestra när jag lyssnade på dem i somras..)var jättebra. Sedan var jag på en akrokurs ikväll och lärde mig häftiga lyft tillsammans med min nya danspartner! Ha, nu kan jag känna mig som en äkta Lindy dansare när jag har en officiell danspartner!

Nu ska jag låta mina stackars överansträngda muskler vila sig inför tortyren det kommer bli imorgon när träningsverken börjar kännas... God Jul!

Scotland

2011-12-10T18:00:00.009+01:00

Jag har nu varit i Skottland! Det var en dröm som länge hade väntat på att uppfyllas (se tidigare inlägg...). Det var första gången jag reste med bara en person, Amanda, och det var riktigt roligt! Plus att det var första resan på länge som inte har slutat med att någon åker hem i förtid (Amanda åkte tidigare från skolresan, och jag från London för att vara med på Windjammers Ball).

Men eftersom jag är ganska ordentligt biten av the jitterbug så letade jag upp ett Lindy Hop ställe i Edinburgh som hade socialdans på onsdagar! Så jag och snälla Amanda (som aldrig hade dansat Lindy Hop, om vi inte räknar med den snabba lektionen hon fick när vi väntade på bussen i Glasgows centralstation) gick dit och dansade! Det var inte riktigt som Chicago, mycket mindre men en hemskt trevlig lokal, och de spelade till och med "Vem vet" av Lisa Ekdahl! Det kan i och för sig ha att göra med att vi dansade med DJ:n, men ändå. De var trevliga och välkomnande, så vi stannade tills det stängde.

Vi hann göra så mycket! Klättra i berg, besöka slottet, dricka te på Harry Potters födelsecafé, besöka Glasgow, dansa, Writers museum, National Gallery (finaste museet hittills, litet och ljuvligt), bussresa till kusten, etc... Och ändå fanns det så mycket kvar att göra, vi klättrade upp för Arthurs Seat (en gammal vulkan), men jag hade velat åka ut och se de riktiga highlands! Nästa gång ska jag ta bussen ut i bergen, som vi gjorde på Irland! Edinburgh är en underbar stad, men jag tycker att man upplever ett land bättre på landsbygden, bonnflicka som jag är.

Men jag låter bilderna tala för sig själva:

Edinburgh Castle

Alltså, vädret var inte fantastiskt varje dag...

... som ni kan se

Vi hittade en TARDIS mitt i Glasgow!

En liten ruin

Vi klättrade som skivet upp för Arthurs Seat, splendid view! Här en chokladpaus.

Vi valde inte den enklaste vägen kan man väl säga... Men by far den mest äventyrliga!

Arthurs Seat

Utanför Edinburgh Castle

Det obligatoriska afternoon tea, här på the Elephant House

... där Harry Potter skrevs

Vi hade jättekul på museet, vi sköt raketer, provade på rustningar och slog ned slottsväggar

Så många fantastiska gränder!

Scottish breakfast, komplett med black pudding och haggis

Rätt trevlig syn att mötas av när man kommer till en ny stad, eller hur?

Så synd att vi missade det här! Det såg roligt ut.

Utsikt över the highlands från flyget

Tomt...

2011-11-27T20:06:00.005+01:00

Jag har fastnat i den där tomma känslan som man får när man har haft en härlig helg med en massa trevliga människor (och alldeles för lite sömn); när TV:n bara är färgglatt brus, boken bara svarta krumelurer på en vit sida och internet är begränsat till en skolåda. Det enda tillfälliga botemedlet just nu verkar vara att städa, vilket i och för sig är bra antar jag, men jag skulle hellre vara ute och dansa, eller hänga med mina vänner... Sen hjälper det inte att man är ensam hemma och det enda sällskapet man har är sin övertrötta hjärna..

Bara 19?

2011-11-21T15:43:00.004+01:00

Det börjar bli så förskräckligt mörkt nu i november... Tur att man har en Edinburghresa att se fram emot och goda vänner att umgås med!

På tal om tur så måste jag erkänna att vi hade rätt gott om det när jag och några kompisar var ute häromdagen. Jag är då bara 19 år än, men tanken var att vi skulle gå till en soul/jazz-klubb med 20-års gräns. Jag var lite tveksam, men eftersom mina kompisar var runt 25 så tänkte vi att det skulle gå bra i alla fall. Det gick inte bra på den första puben. Det var tydligen en alldeles för stor skillnad på 19 och 23... Däremot gick det något bättre på klubben. Vi var där rätt tidigt, så de hade inte öppnat än, men vi frågade dörrvakten när vi borde vara där för att inte behöva köa så länge, och då säger han att om vi kommer när de öppnar så släpper han in oss före kön... Så vi gick dit en halvtimme senare och seglar förbi den ringlande kön och direkt in på klubben! Jag måste säga att det var en rätt awsome entré. Dessutom hade vi jättekul på klubben också, bra musik, bra dans (lite Lindy, lite blues etc...) och trevligt sällskap. Måste göras om någon gång!

Men först på agendan är att träffa scooby-gänget, det börjar bli ett tag sen vi sågs allihop! Det var lättare att hålla kontakten och hitta tid på gymnasiet...

The adventures of Tintin

2011-11-07T09:32:00.006+01:00

I fredags så var jag och Y och såg på Tintinpremiären på Sergel. Jag har sett fram emot Tintinfilmen ända sedan de första ryktena började gå för något år sedan, och med den storyn och casten så måste den ju bli bra. Jag älskar när ens höga förväntningar införlivas. Filmen var helt underbar, från förtexterna som var väldigt häftiga i sina silhuetter, till själva filmen i 3D som verkligen fångade Tintin (Jamie Bell var helt perfekt i rollen, se King Kong...). Det var bara ett ställe som skar sig lite med Tintins karaktär, Tintin tvivlar inte ofta på sig själv, men de kanske behövde den delen för att skapa balans.

Det var faktiskt första gången jag verkligen har tyckt att det var värt att se en film i 3D, det var så många snygga effekter med förstoringsglas och spegelbilder som bara kunde ha skapats via en dator. Nej, det var en riktigt bra film och jag skulle nästan kunna betala 130kr till för att se den igen, för som vi alla vet så är film bäst på bio.

Men jag kan ju inte skriva ett inlägg utan att nämna Lindy Hop...

I tisdags så var jag och socialdansade med mitt ålandsgäng. Det var jätteroligt att komma tillbaka och återse alla från Herrängsresan och Windjammers ball, de hade inte glömt bort mig trots att det gått flera månader sen sist. Det var väldigt trevligt, vi hade ett fantastiskt live band, och trots att vi dansade olika sorters charleston så lärde jag mig i princip lika många nya steg de två timmar jag var i Uncans gymnastiksal som jag skulle ha lärt mig på Chicagos socialdansgolv en kväll. Jag hoppas bara de beslutar sig för att göra en "studieresa" till Stockholm och kommer och dansar här snart!

Vintage håruppsättning

2011-10-18T22:03:00.006+02:00

Idag var jag på en kurs i Vintage håruppsättning . Det var Retroella/Sarah som höll i kursen (se tidigare inlägg). Det var väldigt trevligt, vi fick göra våra egna frisyrer, men Sarah sprang alltid runt och hjälpte till, gav förlag eller uppmuntrade. Vi var bara fem stycken, så det blev en mysig och gemytlig stämning med höstregnet utanför och päroncider och choklad inne. Vi fick lära oss att göra en valk i nacken, en snurr (som jag har på bilden) och framför allt öva på pincurls/loopar. Jag har förhoppningsvis fått the hang of it, men det återstår att se tills nästa gång.

Man kan se lite i bakgrunden hur mysig frisörsalongen är!

Det är alltså en snurr, som hålls fast med en kam och pincurls ovanpå det. Man kan, tyvärr, se lite på sidan att vädret inte var mycket bättre när jag gick hem. (Och ännu värre, man kan se lite av vår stökiga lägenhet...)

Det var väldigt bra med självlockigt hår. När de andra kämpade på med sina plattänger för att göra lockar så kunde jag redan börja med min frisyr, dessutom var det mer lätthanterligt.

Hamlet

2011-10-16T21:09:00.006+02:00

Jag inser att jag kanske inte har varit så bra på att uppdatera min blogg på senare tid, vilket är lite orättvist, för jag blir själv så glad när jag ser att någon annan har uppdaterat sin. Det är inte det att det inte händer något spännande att skriva om, för det händer saker hela tiden känns det som; dans, skola, socialdans, bio, medeltidsmiddag, dans... Men jag har lite svårt att komma mig för. Sen har jag rätt mycket plugg. Det kom som en bristande damm, helt plötsligt hade vi hela böcker att läsa, exklusive två hundra sidor referenslitteratur, från lektion till lektion. Men det är spännande med litteraturhistoria, och snart är vi framme vid Shakespeare!

För att komma in i andan så har jag kollat på Hamlet med David Tennant i huvudrollen. Han är en sådan fantastisk skådespelare, jag kan nog skatta mig lycklig som har sett honom live och fått hans autograf, och det var en bra pjäs, men att se honom som huvudrollsinnehavare i Hamlet... Man sitter som fängslad framför sin lilla datorskärm och bara sveps med i Hamlets känslostormar. Sen skadar det inte att Patrick Stewart är med heller, men Tennant överglänser alla. Dessutom upptäcker man så mycket nytt nu när man läser litteraturvetenskap. Till exempel så reciteras en del där Aenas berättar om Priams död för Dido (se Aeneiden), och deras relation speglar Hamlet och Ofelias (på ett ytligt sätt - resten av recitationen speglar fadersmordet och den förtvivlade hustrun) i och med att Ofelia/Dido tar livet av sig av kärlek. Så den relaterar till pjäsen på två olika nivåer. Kluriga saker herr Shakespeare sysslade med, inte undra på att han är litteraturhistorikernas favorit.

På tal om favoriter så återupptäckte jag idag en av mina absoluta favoritkonstnärer, Rebecca Guay. Hon målar på ett så underbart sätt, prerafaelitiskt kombinerat med sagovärld. Jag kan sitta hur länge som helst och bara titta på hennes bilder. Jag tänker inte lägga in hennes bilder på min blogg utan lov, men googla gärna, eller kolla på hennes hemsida

Höst

2011-10-09T20:52:00.007+02:00

Det är nästan två månader sedan jag var hemma på Kumlinge. Det har hunnit bli väldigt höstigt här; löven får ett nytt spektra av nyanser, allt från klart gulröda till blågrönt; vindarna är kalla och klara; och regnet kommer i oberäkneliga skurar.

Varje år mellan den 8-10 oktober så cirkulerar en komet över vår del av himlavalvet, vilket resulterar i en meteorskur som vi ser som fallande stjärnor här på jorden, Draconiderna. Jag lyckades se eftersläntrarna, de som väntade lite för att få göra sin egen show i månljuset, och jag måste erkänna att det var rätt mysigt att sitta på balkongen insvept i ett täcke och titta på stjärnorna.

Jag tog inga bilder från stjärnfallen, jag tycker att det är för svårt att fånga dem på bild, och det 1. förmedlar inte stämningen och 2. förstör stämningen om man ska fota istället för att verkligen se det.

Men här är lite bilder!

The extraordinary adventures of Adéle Blanc-Sec

2011-09-27T15:20:00.005+02:00

Jag var i veckan på Bok och Biblioteksmässan i Göteborg, det var som alltid hektiskt och härligt. Vi jobbade hårt, men hann med mycket roligt, även om det innebar att man var rätt däckad på kvällarna. Men det var ett trevligt gäng, och jag hann träffa mina Göteborgsbekanta som jag inte har sett på länge!

Jag fick dessutom tag på ett par Tintin album för 70 kr/st, ett riktigt kap! Jag älskar Tintin, men jag har två album som jag inte har läst än, ska spara dem tills efter filmen som jag ser fram emot!

Jag vet att det huvudsakliga syftet är böcker på Bok och Bibliotek, men jag lyckades ändå få tag på ett par filmer också (3 filmer för 50 kr, vem kan tacka nej?) Så jag köpte två favortier - som jag redan har sett- till samlingen; King Kong och Star Trek. Intressant kombination. Men som mina vänner vet så gillar jag pulp fiction. Inte som i filmen, den har jag inte sett, men som i Indiana Jones, Sky Captain and the World of Tomorrow, klassiska, 30-taliga, noir, äventyrsfilmer. Jag har haft lite problem att få tag på bra filmer inom den genren, men nu hittade jag en jättemysig film! Dessutom var det en tuff kvinna i huvudrollen, vilket var ett plus. Männen har en tendens att vara lite väl macho i de här filmerna. Dessutom var den på franska, så den fick den där rappa, humoristiska tonen som är så svår att återskapa på andra språk. Filmen heter i alla fall Adéle and the Secret of the Mummy/ The extraordinary adventures of Adéle Blanc- Sec. Jag hade tidigare läst om den på en blogg, där den hyllades för sina vackra och historiskt korrekta kostymer, och jag måste hålla med, fantastiska 1910-tals klänningar och kostymer och konstnärlig voluminösa hattar!

Den är baserad på en serie, som tydligen ska vara inspirerad av bla Tintin (den observante kan även se en referens till Tintin and the Broken Ear i filmen...). Man kanske borde leta upp den...

Karaktärerna var välgjorda, men kanske inte så djupa som de kunde ha varit. Jag tycker att Andrej, den bedårande assistenten, kunde ha fått vara med lite mer. Dessutom var det några skumma typer som dök upp en stund, men inte fick mer förklaring än det. Dock *SPOILER* slutade filmen med en cliffhanger - Adéle gick på Titanic med några skurkar efter sig, så man kan ju hoppas på en fortsättning med tanke på att den kom ut för bara ett år sedan. Och enligt wikipedia, den mycket trovärdiga källan, så ryktas det om en triologi.

Sen led den lite av Indiana Jones och Kristalldödskallens rike = för mycket övernaturligt, så det blir lite löjligt. Men eftersom filmen inte gick in för att vara så seriös så klarade den det rätt bra i alla fall. Sedan vägde det upp med den sorgliga historien om tvillingsystern, som var väldig tragisk och fin.

Det var i korthet en trevlig och mysig film, en feel good film i 1910-tals stil!

Nyklippt!

2011-09-15T16:12:00.007+02:00

Mitt hår har en tendens att växa som ogräs, så häromdagen bestämde jag mig att det var dags att klippa det. Så jag letade lite frisörer på nätet och hittade Retroella, en mycket duktig frisör som gör retroinspirerade frisyrer, för den som vill ha det, och det ville ju jag!

Sarah, som äger Retroella, var väldigt trevlig, jag brukar vanligtvis tycka att det blir rätt tvungna och awkwarda samtal med frisörerna, men vi hade mycket gemensamt i och med stilen och att vi båda dansade Lindy Hop. Frisyren blev också väldigt bra, äntligen någon som förstod sig på mina lockar (man måste ju tycka om en frisör som säger att man har avundsvärda lockar, eftersom det ser ut som att de är lagda när de är naturliga) och som kunde visa mig lite stylingtrix. Man kan läsa så mycket man vill om retrofrisyrer, men det är en helt annan sak att se dem bli gjorda.

Helt klart värt pengarna, jag kommer nog att gå dit i framtiden också!

Jag försökte ta en bild som inte såg alltför fånig ut, men det var svårt, så här är resultatet. Dock blev frisyren lite förstörd av några timmar på stan, klädprovning och självlockigt hår, men man kan ana sig till hur den såg ut från början i alla fall.

Pride & Predjudice & Mutants

2011-09-11T20:40:00.004+02:00

Hur söt är inte den här mash up-en?

Från SF-bohandeln i Malmö, väldigt rolig och användbar blogg!

Stjärnklart

2011-09-09T20:29:00.007+02:00

Jag älskar höstkvällar, precis den tiden när himlen börjar bli sådär mjukt lavendelgråblå och molnen får skarpare konturer mot himlavalvet, man kan kanske se månen vid horisonten, och om man har tur, se en stjärna tändas i öster.

Det får mig alltid att tänka på äventyr, sagor och främmande länder. Man kan för en timme glömma bort allting som stressar eller oroar eller bara är frustrerande. Det är samma sak en daggtyngd sommarmorgon, en stjärnklar midvinternatt eller en gråmulen vårdag. Våra nordiska årstider är nog rätt härliga ibland.

Moln över Irland

Foto av Amanda

Litteraturvetenskap

2011-08-31T15:37:00.004+02:00

Igår var det dans igen! Jag tvekade först om jag skulle gå, jag har fått en rätt gräslig förkylning av Y eller A (one of them is the guilty culprit!) som yttrar sig i en viss seghet i huvudet. Inte så kul... Men Lindy Hop biter tydligen på det mesta! Det var en sån härlig lektion! Vi gjorde Jig-walk (kickar), som jag redan hade gjort på Windjammers Ball, plus att vi tränade på olika sorters Swing-outs, som vi också gjorde på WB. Det var en jätterolig lektion, och jag fick dessutom flera komplimanger för mitt dansande, vilket alltid ger en härlig självförtroende boost!

Dock tror jag att dansen har förvärrat min förkylning en smula, vilket inte är så bra eftersom det är min första vecka på universitetet (Litteraturvetenskap), och jag skulle gärna vara vid mina sinnens fulla bruk och skarpsinnen den här veckan... Jag måste erkänna att jag känner mig lite förvirrad än så länge, men jag hoppas att det reder ut sig när förkylningen har släppt . Vi börjar väldigt grundligt, med vad litterär text verkligen är, och det är svårt att greppa så abstrakta objekt med en förkylning. Men imorgon har vi en föreläsning som verkar bli väldigt intressant - enligt anteckningarna som föreläsaren har skickat ut i alla fall.

Men nu ska jag försöka krya på mig med ett stort täcke, Ella Fitzgerald & Louis Armstrong, och en stor kopp te.

Lindy akrobatik och stjärnor

2011-08-23T21:16:00.005+02:00

Idag gjorde jag nästan ett lyft på Lindyn! Det vill säga, jag/han jag dansade med, gjorde en swing-out med så mycket fart att fötterna (mina, inte hans, det hade blivit konstigt...) lyfte från golvet! Det var en rätt häftig känsla, synd bara att det var lite okontrollerat, så att jag tappade taget om hans hand och vi hamnade på olika sidor av dansgolvet.... Men det var kul ändå, och vi fick en komplimang för vårt "freestylande".

Jag har haft så fullt upp, London, Windjammers Ball, Göteborgbesök, etc. etc. Allting har varit fantastiskt roligt, men nu är min energi slut. Om man sover från 10 till 10 inser man att man kanske behöver ta det lite lugnt ett tag. Så nu blir det bio och filmkvällar! Snart börjar ju Doctor Who, can't wait! Allting blev lite extra hypat efter att vi var till London och besökte olika Doctor Who/ Harry Potter relaterade platser. För att inte tala om att vi mötte David Tennant och Catherine Tate! Det kändes helt overkligt, och varje gång jag ser David Tennant så tänker jag "honom har jag träffat, jag har hans autograf" och ler fånigt för mig själv. Jag kan inte hjälpa det, jag har väldigt lätt för att bli starstruck!

Vi såg dem alltså i pjäsen Much Ado About Nothing i London. Är man i England bör man se minst en Shakespeare pjäs är min teori. Och Much Ado råkar var en av mina favoriter, plus att

de här magnifika skådespelarparet var med! En fd Doctor och hans companion.... När jag såg att pjäsen skulle gå i London under sommaren så trodde jag inte att vi skulle ha någon chans att se den, den var uppbokad till sista speldatumet... Men skam den som ger sig! Vi gick till teatern och lyckades få ståplatser för 16£! Det var rätt awful att stå i 3 timmar men helt klart värt det... För ett smakprov på skådespelarnas kemi, se här:

Efter pjäsen så gick vi backstage, första dagen var det för mycket folk, så vi gick dit andra dagen och fick stå längst fram och fick deras autografer! Dream come true.... Det var verkligen två underbara och fullspäckade dagar i London!

Full fart

2011-08-15T22:17:00.003+02:00

Tillbaka från London och Windjammers Ball. Det har varit en underbar och intensiv vecka, jag kanske skriver ett inlägg senare när jag har landat lite, för det roliga är inte slut än! Det är öppet hus på Chicago, min Oxfordkompis Sara kommer från Göteborg och snart börjar universitetet!

Men lite vad jag har hunnit med; sett Much Ado About Nothing med Catherine Tate och David Tennant i London (köpte en tröja och fick deras autografer också!), träffat härliga, kreativa och dansanta människor på Windjammers Ball i Mariehamn, gått och stått och fått skavsår, flugit helt själv för första gången, dansat Lindy Hop, besökt Oxford igen och lagat våfflor åt musiker, volontärer och lärare. Inte så illa på en vecka om jag får säga det själv. Sakerna är inte i ordning, men de är de inte i mitt huvud heller.

Så här såg jag och Amanda ut när vi köade för att få autografer

Hungerspelen och London

2011-08-07T19:18:00.003+02:00

Jag kan inte säga att jag hade så höga förväntningar på Hungerspelen. ”En ny Twilight” har den betecknats som, en smörig ungdomsnovell tänkte jag. Men så av en slump så läste Yrla och Emelie den första boken samtidigt, ovetandes om att den andre också gjorde det. Så då tänkte jag att jag också måste ge den en chans.

Jag sträckläste den faktiskt på en dag. Det kan bero på att jag hade segat mig igenom Te Tennant of Wildfell Hall precis innan, och den stora texten och det flytande språket blev som en porlande bäck i jämförelse med Brontës långsamma flod.

Det var inte så att handlingen var exceptionellt twistande och mystisk, men den var lättillgänglig och spännande. Den hade de kriterier som en bra ungdomsroman ska ha; äventyr, romans (fast den hade faktiskt en bra twist, man visste inte riktigt var de hade varann förrän i slutet) spännande dystopiska karaktärer, och mycket saker. Dvs, underligt mode, exotisk mat och futuristiska prylar.

Nej, det var en trevlig bok, men jag undrar vad tvåan handlar om? Och det ska bli hemskt spännande att se filmen, jag gillar han som ska spela Peeta, han var riktigt bra i Bron till Terabithia.

Men nu är det inte länge kvar till London! Vi har förberett oss med Sjätte tunnan och ett nytt spel som jag köpte på SF bokhandeln idag (köpte även Jim Butchers första The Dresden files, ska bli spännande).

Jag har kollat upp i detalj hur och när jag ska ta mig vart och vad jag ska göra. Det är första gången jag flyger helt själv, jag har ju flugit rätt mycket annars, men det här blir lite annorlunda. Men det ordnar sig nog, det måste det göra, för jag vill inte missa Windjammers Ball, hur synd jag än tycker att det är att jag missar så många dagar i London med mina vänner. Men trots det är jag lite nervös och lusläser på Ryanairs hemsida om handbagage och incheckning.

Jag måste erkänna att jag är rätt fast i Lindy Hop karusellen. Jag har till och med lyckats dra med mig Gabbi på ett öppet hus; och trots att ingen i min familj gillar min musik (säger de i alla fall) dvs swing och 50-tals musik, så är det alltid min Ipod som går i högtalarna där hemma. Jag kanske håller på att influera dem lite? Det är inte så svårt, swing är väldigt medryckande!

Jag lägger in ett exempel på vad jag lyssnar på just nu, så får ni höra själva:

The tenant of Wildfell Hall

2011-08-04T14:30:00.004+02:00

Jag hittade det här vackra omslaget när jag googlade, tyvärr så hittade jag ingen länk, så jag vet inte mer om den, men det såg så härligt inbjudande och mystiskt ut, så jag tog med det i alla fall.

Jag läste nyligen ut den sista boken i min the Brontë sisters collection (Jane Eyre, Vilette, The Professor, Agnes Gray och the Tenant of Wildfell Hall, 1848) av vilka TToWH var den sista och senaste jag läst.

En mystisk, ensamstående kvinna med ett barn flyttar plötsligt till byn M- (Man får aldrig veta vad platserna heter på riktigt, förutom London). Kvinnan, Helen Graham, blir självklart fokus för nyfikenhet i det lilla samhället, men avsäger sig snabbt all uppmärksamhet, vilket så klart gör henne än mer spännande. Mr Gilbert Markham blir fascinerad av den unga kvinnan och blir snart förälskad i henne. Men hon svarar kyligt och bryskt på hans försök till uppvaktning, trots att han kan se att det finns ett motsvarande intresse från hennes sida. Händelserna eskalerar då han inte kan förstå varför hon inte besvarar hans kärlek, otrevliga rykten börjar uppstå, och det slutar med att hon i sin desperation ger honom sin dagbok, som berättar om händelserna fram till att hon flyttade in till Wildfell Hall.

Berättelsen var mycket stark, med inslag av alkoholism och mental (och även fysisk?) misshandel. Man kunde verkligen känna desperationen av att vara fastlåst i ett olyckligt äktenskap, utan möjlighet att ta sig ur det innan den andra hälften var död, eller tog ut skilsmässa (vilket var otroligt, med tanke på den tidens normer...) Och när sedan den ena efter den andra av huvudrollens vänner gifter sig med otrevliga män så kändes inte situationen mycket bättre…

Vanligtvis så brukar karaktärerna var väldigt sympatiska i Brontë böckerna (Man ska inte dra systrarnas böcker över en kam, men de har många likheter), men Gilbert blev nästan outhärdlig; han var så velig och fattade en massa oövertänkta beslut som resulterade i misshandel och missförstånd. Till slut blev det lite väl långt när han inte kunde veta om Helen fortfarande älskade honom, utan bara antog att hon inte gjorde det längre och att han nog skulle åka hem igen. Man kan bara dra viktoriansk etikett så långt… Lite reflektion och fundersamhet hör till genren, men för mycket och man blir bara frustrerad.

Jag tyckte att flera av karaktärerna kanske var en smula överdrivna i deras vulgaritet, ädelmodighet och mjäkighet; men det kan bero på att jag inte har läst så här gammal litteratur på ett tag, det jag läste senast var Diamanter är för evigt (Lauren Weisberger, 2010). Men å andra sidan så läste jag Les Miserables (Victor Hugo, 1862) innan dess…

Över huvudtaget så var The Tenant of Wildfell Hall rätt bra, den hade bra tempo och var emellanåt väldigt fångande, och den hade det fantastiska språk som kännetecknar systrarna Brontës böcker.

Bärplockning

2011-07-30T21:13:00.006+02:00

Vi har haft vinbärs- och krusbärsbuskar så länge jag kan minnas. Men så länge jag kan minnas så har vi inte beskurit de här buskarna = jättemycket bär i år. Så idag har mamma och jag kokat sylt.

Framtida svartavinbärsgelé?

Y och jag plockade nästan 10 liter svarta vinbär

Resultatet blev 20 burkar krusbärssylt och en paj

Efter allt bestyr med ickefungerande vatten, bärplockning/kokning, heta dagar och bromsar, så belönade vi oss själva med en middag på Glada Laxen och deras fantastiska oxfilé´med rödvinssås!

Men nu är det bara en och en halv vecka kvar till England, och Oxford, och sedan Windjammers Ball!

Herräng + Albanus

2011-07-22T20:20:00.003+02:00

Nu är jag tillbaka från tre underbara dagar på Albanus/Herräng! Det var verkligen en upplevelse! Det kan ju bli rätt intensivt att bo 24 pers på ett skepp (varav jag kände två från början...), men det var ett så härligt gäng, vi hade kul mest hela tiden, och det fanns alltid möjlighet att sitta själv med en bok, eller sova en stund om man ville (men man hade sällan tid, det hände alltid så mycket spännande, och det fanns alltid intressanta människor att prata med, sova var bortkastad tid). Men jag kan ju säga att man var rätt trött idag...

Herräng var så häftigt, och en sån underbar gemenskap, stämning, spontanitet, glädje, dans...! När vi kom dit första kvällen (efter att ha seglat i 8+ timmar i sol och regn plus ett stopp vid Märket) så var allt så spännande att man inte hann vara trött. Vi var på kvällsmötet, och fick ställa oss upp framför publiken och visa upp oss som representanter av den Åländska Lindy Hop succén. När man hörde Sofia och Daniel berätta om hur många de har engagerat med sin dans, om Windjammers Ball och deras planer och drömmar, blir man så stolt över att få vara en del av det! Sådana fantastiska och driftiga människor!

Efter mötet så gick vi på en prova på i blues (typ som i dirty dancing, fast inte lika dirty och mer dancing), eller det trodde vi i alla fall, det visade sig att vi hade hamnat på funk, vilket var kul, men vi ville ju prova på blues. Så vi kikade utanför bluestältet och dansade med varann istället.

Sedan var det socialdans! Första kvällen så dansade jag bara med folk jag kände, dansarna där var läskigt proffsiga, och det var rätt underhållande att bara titta på.

Dag nummer två började rätt lugnt, frukost vid 10, sedan lindy shoppen, glass, bad etc. Sedan klockan 12 så började "öppet hus" på Albanus. Det var verkligen kul att så många var engagerade och kom! (Jag tror faktiskt inte att det hade något att göra med att det stod bread&wine tasting på nyhetsbladet, vi serverade svartbröd med ost...) Hela 150 pers kom och hälsade på, badade och dansade. Jag förstår inte hur Sofia och Daniel orkade, vi gjorde inte det utan gick ett gäng och åt lunch emellan. Efter det var det rätt lugnt ett tag i alla fall, vi var på restaurang, spelade kort och badade, vi hade faktiskt så trevligt att vi blev sena till mötet och kom inte till Folkets hus förrän halv 11... Men sen! Vi såg The Carling Family, en hel familj som uppträder med sin varitéshow (men vi hann inte se så mycket eftersom vi var så sena..), Harlem Hot Shots (jäklar vad proffsiga de är... jag kan knappt vänta tills jag kan boka in en kurs på Chicago igen!) och sedan dansade vi! Men jag insåg att jag nog behöver ta några kurser till, och framförallt träna på min Charleston... Men jag skyller lite på att jag var så trött också, så vi var ett gäng som gick hem redan klockan 1.

Sedan seglade vi hem, kl 6 på morgonen (det gällde att räkna att alla hade hunnit tillbaka) i regn och blåst, men trötta och glada! Allt som allt var det en härlig, och alldeles för kort resa!

Bilder kommer senare; när jag har hittat kamerasladden...

Albanus

2011-07-14T21:19:00.004+02:00

Jag ska ju iväg till Herräng med Albanus om en vecka, så när vi mötte skeppet på väg hem från Glada Laxen (fantastisk mat, oxfilé med rödvinsås, mmmm...) så passade jag på att ta lite foton. Det var lite svårt att fota bra på en hoppande båt, men efter att ha rätat upp dem så ser de rätt äventyrliga ut.

©Sissel Hanström

Mitt alldeles egna Grönkulla

2011-07-10T11:32:00.003+02:00

Det är ganska trevligt att vara hemma. Med älvorna som dansar i sina dimslöjor när man cyklar hem klockan två på natten; dikena som glänser av smultronrött guld i solskenet, middagar i ljuset av de sista solstrålarna innan de går och lägger sig i granskogen, och de dunkla, molnbeklädda holmarna och skären som ligger stilla i havet och har outalbara samtal med den bleka månen. Nej, ibland är det nog rätt härligt att vara hemma.

Tedans

2011-07-03T18:39:00.005+02:00

Idag var jag på Lindy Hop. Det var rätt länge sedan sist, början av maj om min kalender stämmer. Så jag kände mig lite ringrostig som man kan förstå. Och tyvärr blev så inte så mycket till dans för min del. Tack vare de fantastiska skärgårdsfärjorna så hann jag vara med på evenemanget i ca en timme, av vilken 45 minuter upptogs av en nybörjarkurs som jag inte gick på (jag har ju ändå dansat lite innan). Så det innebar att jag hann dansa en dans innan jag måste springa iväg till bussen... Men det var kul ändå! Jag fick Linnea att pröva, och hon verkade ha kul ialla fall, och vädret var trevligt, och musiken var härlig! Dessutom är det alltid roligt att se på när andra dansar, jag kan ju säga att jag lärde mig åtminstone två nya steg bara av att titta, samtidigt som man satt på en bänk och kände hur det bara ryckte i fötterna av längtan att själv få pröva. Och rätt mycket av det jag trodde att jag hade glömt kom tillbaka med de där första stegen. Nu är det ju också bara några veckor kvar till seglingen till Herräng!

Jag hade nästan glömt hur mycket jag tycker om att dansa. Det var kul att få fara iväg igen, plus att jag hann hänga med Linnea, vilket alltid är trevligt! Det blir lite öde här ute på min ö, känns det som ibland, man är ju ändå van vid storstaden... Med folk omkring sig, och möjligheten att arrangera något med några vänner inom ett par minuter... Men man uppskattar det så mycket mer sen när man träffar dem igen!

Första steget på den litterära karriärens stege

2011-06-29T17:53:00.004+02:00

Man kunde ju ha tänkt sig att namnet på en bok skulle ha varit det första steget, men inte på den stegen som jag hade tänkt mig i framtiden. Det vill säga, jag har inga särskilt stora planer på att bli författare, redaktör på ett förlag däremot....

Ni kan läsa hela tidningen (ihopsatt och redigerad av yours truly) här

Agatha Christie

2011-06-23T12:10:00.006+02:00

Det regnar lite här idag. Som tur är så var jag väl förberedd för regnet!

Jag har ett trevligt jobb, det är ganska tungt och mycket; klippa gräs (yay för åkgräsklippare! När de fungerar), trimma gräs, bära tunga saker, rensa ogräs etc. Men jag tycker om det, det är kul att få arbeta med kroppen för omväxlingsskull. Och på köpet så har jag en egen arbetsbil! Mycket fin och jag kan lyssna på min egen musik och belamra den med allsköns småsaker om man kan behöva ha när man är ute och jobbar.

Dessutom har jag fått mycket tid att lyssna på ljudböcker, framför allt Agatha Christie på senaste. De är hemskt mysiga, jag har inte gillat dem så mycket förut, men jag måste erkänna att jag blir mer och mer förtjust i böckerna! Agatha Christie driver rätt mycket med sig själv genom att lägga in deckarförfattare som är allmänt vimsiga, samt att karaktärerna säger att; "det är stor skillnad på brott i verkligheten och i deckarromaner!" Den bästa hittills har varit The Big Four, väldigt Sherlock Holmes, mycket dramatik och äventyr. Perfekt sommarläsning.

Time And Relative Dimension In Space

2011-06-15T15:43:00.002+02:00

Alltså, jag skulle verkligen kunna tänka mig att äga ett sådant här tält av någon underlig anledning....

En magisk student?

2011-06-13T19:54:00.006+02:00

Det var en fantastisk rolig student! Jag ska erkänna att mina förhoppningar var ganska låga, det verkade lite överreklamerat och överbetalt hela grejen, men det var faktiskt riktigt roligt. Vi åkte flak, åt jordgubbar och gick på slutskiva... Nej det var hemskt trevligt alltihopa.

Jag blev faktiskt förvånad över hur många det var som inte hade vit studentklänning. Jag hade inte heller det, så jag kanske såg dem lite tydligare. Här är en bild på jag och min studentklänning

Tack Amanda, min fantastiska fotograf!

Jag erkänner, vi nördade oss lite i biblioteket innan vi slutade, men det var sista chansen och dessutom väldigt kul! Vi fick fina bokmärken och brev från underbara Fia, mitt bokmärke bor för tillfället i The Secret History av Donna Tartt. Det är en väldigt trevlig bok. Författaren är ibland lite överförtjust i långa krångliga ord, men det passar berättelsen, så det gör kanske inte så mycket. Dessutom blir det så spännande sedan att man glömmer bort att vissa ord är lite annorlunda. Men jag har inte läst ut den än, så detta är inte min slutgiltiga åsikt om boken.

Däremot läste jag nyligen ut The Magicians av Lev Grossman. Den var inte så bra som jag trodde. Det handlar om hyperintelligente Quentin som blir intagen på ett magiskt universitet, där han när sin dröm att en gång få komma till landet Fillory (läs Narnia), vilket han tillslut får göra. Det låter ju som en mysig story, vem har inte drömt om att ha sitt eget hemliga land? Men i The Magicians så blir det mest bara en äcklig kombination av nedgången urbanitet, som blandas med barnslig naivitet och magi. Otrohetsaffärer och oerhörda mängder sprit (De dricker rätt mycket i The Secret History också, varför? Är det det enda man gör på Amerikanska universitet?) blandas med talande kaniner och varelser vid namn The Cozy Horse.

Men ibland glimtar det fram lite bättre bitar, som när de förvandlas till gäss och flyger ned till Sydpolen (Dock var det nästan direkt hämtat från Svärdet i stenen av T.H White, och bara en av många paralleller till framstående verk, se Narnia), och när monstret tar sig ur en misslyckad förtrollning under en lektion. Emellanåt var den väldigt spännande och gripande, den är mycket trevligt skriven. Slutet var dock dåligt. Det var som att författaren ville säga att sagovärldar inte finns, och finns de så är de brutala och hemska. Det skulle bara ha varit trevligt att se karaktärerna lyckliga för en gångs skull.

All in all så var det tyvärr en besvikelse, men en intressant läsupplevelse. Som skrivet så var det kul med parallellerna till andra litterära fantasyverk, men det var också nästan allt. Jag kan faktiskt inte förstå hur den blev så känd, och framför allt inte hur den kan ha blivit jämförd med Harry Potter. Jag antar att jag aldrig har växt upp så mycket att jag gillar den sortens böcker. Men om så är fallet så vill jag nog inte det heller.

A library book, I imagine, is a happy book - Cornelia Funke

2011-06-06T22:18:00.005+02:00

Nu är det bara några dagar kvar till studenten, kläderna är fixade (yay för second hand!), skorna är inköpta och frisyren bestämd. Allting är klart, men det känns ändå lite svårt att sluta skolan. Man har trots allt gått i den i 12 år, dag ut och dag in... Vad ska man göra nu? Som tur är så kan man fortsätta på universitetet, men det blir ju ändå inte samma sak! Jag kommer att sakna mina knasiga lärare, de eviga trapporna, och ämnena som man inte tror att man kommer sakna förrän man inser att man aldrig kommer att behöva läsa dem igen. Samtidigt som en dörr öppnar sig, så stängs en annan, och det enda man kan göra är väl egentligen att se framåt.

Men jag kommer verkligen att sakna vårt bibliotek, Värmdö Gymnasium har världens bästa skolbibliotek och bibliotekarier. Vilken annan skola har bibliotekarier som går omkring i skolan i medeltidskläder för att de ska hålla ett föredrag om medeltida musik? Som har ALLT man kan tänka sig behöva fråga om (utom nålar, men det skulle åtgärdas)? Som spelar in en sång och delar ut -mycket hälsosamt- mintgodis för att få eleverna att lämna in sina böcker innan de slutar? Som ger en jättefina rekommendationsbrev på böcker man borde läsa? Som ger en sina anteckningar från universitetet när man själv ska läsa samma ämne? Och som alltid har lite tid över att prata om allt mellan himmel och jord?

Det är nog de jag kommer att sakna mest när jag slutar skolan.

Äventyr

2011-05-31T17:32:00.003+02:00

Man tänker sig aldrig att man har särskilt bestämda framtidsplaner, det får bli som det blir, det som händer händer, come what may. Tills en möjlighet kastas framför ens fötter och man helt blir bragd ur balans. Au pair i Australien ett/ett halvt år? Segla till Herräng och dansa Lindy? det är fantastiska möjligheter, men är de bättre eller sämre än de planer man redan har? Vad blir resultatet? Och klockan tickar, snart måste man besluta sig. Det skulle vara trevligt att vara en sån person som kastar sig efter möjligheterna och till följd av det har underbara äventyr. Jag gillar också äventyr, men jag tänker för mycket på konsekvenserna först; "tänk om..." "what if..." Jag behöver planera mina äventyr först. Men räknas de då fortfarande som äventyr? Jag antar att det är en definitionsfråga. Faktum kvarstår, att vilket alternativ jag än väljer- Au pair i Australien, studier i Kanada/England- så kommer det att bli ett äventyr, för det blir aldrig som man planerat i alla fall.

Tintin and the World of Tomorrow

2011-05-29T21:44:00.007+02:00

Jag såg nyligen på Sky Captain and the World of Tomorrow, och gillade den verkligen! De datoranimerade robotarna och bakgrunderna passade förvånansvärt bra in i 1930-tals storyn. Jag har tydligen fastnat för de så kallade "pulp" berättelserna, men jag håller inte med wikipedias beskrivning, utan hävdar att jag mer har fastnat för äventyrsdelen. Att de är i 1920-40 tals anda skadar ju inte heller. Det blir något mystiskt och dramatiskt över det, lite noir känsla, fast jag föredrar när de är lite mindre hårdkokta och mer romantiska. Jag har aldrig gillat överdrivet cyniska och deprimerande berättelser, om författaren inte är väldigt skicklig och lyckas fånga läsarens/tittarens medkänsla. Nutida deckare brukar luta mer åt nedstämd och grå realism, och det tycker i alla fall jag att är svårt att sympatisera med. Vill jag ha realism så kan jag ju bara se mig omkring, en bok vill man kunna drömma sig bort i.

Min nyupptäckta fascination med äventyrsberättelser började med Tintin. Jag har snart plöjt igenom alla berättelser, även om jag sparar the Secret of the Unicorn och Red Rackhams Treasure, jag vill inte förstöra filmen som jag ser fram emot! Synd bara att den inte har premiär förrän 23 december, det är ju evigheter tills dess!

Jag läste aldrig Tintin när jag var yngre, jag såg bara några avsnitt på TV då och då, men jag måste säga att det är väldigt bra! De är perfekta att läsa på Iphonen på tunnelbanan, och jag är vanligtvis ingen serieläsare.... Jag tror att den animerade stilen blir perfekt för att Tintin filmen, när jag såg trailern först blev jag lite tveksam, men nu, efter att ha läst några album, så tror jag att det kan blir riktigt bra. Jag såg dessutom att Stephen Moffat (Dr Who, Sherlock) har skrivit manuset! Dock hoppas jag att de kan lägga in lite fler dimensioner i Tintins personlighet, böckerna är trots allt skrivna för en yngre publik...

Så om någon har liknande berättelser, i film- eller bokformat, att rekommendera, så lämna gärna en kommentar!

För övrigt så blir den nya Dr Who säsongen bara bättre och bättre. Jag ska erkänna att jag var lite tveksam till Matt Smith som the Doctor i början, David Tennants skor är ganska svåra att fylla... Men den nya säsongen... Ja, ni får se själva!

E-böcker?

2011-05-24T20:11:00.002+02:00

"Because we've come to take printed books for granted, we tend to overlook their enormous flexibility as reading instruments. It's easy to flip through the pages of a physical book, forward and backward. It's easy to jump quickly between widely separated sections, marking your place with your thumb or a stray bit of paper or even a hair plucked from your head (yes, I believe I've done that). You can write anywhere and in any form on any page of a book, using pen or pencil or highlighter or the tip of a burnt match (ditto). You can dog-ear pages or fold them in half or rip them out. You can keep many different books open simultaneously, dipping in and out of them to gather related information. And when you just want to read, the tranquility of a printed book provides a natural shield against distraction. Despite being low-tech - or maybe because of it - printed books and other paper documents support all sorts of reading techniques, they make it easy to shift seamlessly between those techniques, and they're amenable to personal idiosyncrasies and eccentricities.

E-books are much more rigid. Refreshing discrete pages of text on a fixed screen is a far different, and far less flexible, process than flipping through pliant pages of fixed text. By necessity, a screen-based, software-powered reading device imposes navigational protocols and routines on the user, allowing certain patterns of use but preventing or hindering others. All sorts of modes of navigation and reading that are easy with printed books become more difficult with electronic books - and even a small degree of added difficulty will quickly frustrate a reader. Whereas a printed book adapts readily to whoever is holding it, an e-book requires the reader to adapt to it."

Läs hela artikeln här

Pin Curls

2011-05-21T19:33:00.012+02:00

Jag har kommit på så många blogginlägg som jag har tänkt skriva, men det har inte riktigt blivit av. Det är fullt upp med skivor, plugg, student m.m Men nu tänkte jag skriva ett lite fåfängt inlägg i alla fall!

Folk som känner mig vet att jag har ett intresse för lite äldre stilar, främst 30- till 50-tal, och att ha börjat dansa Lindy Hop har ju inte precis minskat det intresset... Så jag har surfat runt lite på internet och kollat på frisyrer, smink och kläder. Jag och Frida var till och med till en underbar affär på Söder som heter Sivletto, väl värt ett besök, de har en lite läskig trappa, men när man väl kommer ner till själva affären så är det jättefint!

Frisyrerna innehöll ju rätt mycket lockar på den tiden, så jag försökte mig på att göra mina egna pincurls! Till min hjälp hade jag den här tutorialen och den här. Men det är svårt att följa en youtube video, så det blir lite som det blir. Jag gjorde lite pin curls på min kära syster också, så att ni får se lite bättre bilder på hur de ser ut!

Såhär ser de pincurls som jag gjorde på Yrla ut, de ser betydligt mer städade ut än mina gör, vilket säger ganska mycket eftersom de här inte är så eleganta... Men resultatet blev fint!

Så här blev mitt hår efter att jag hade sovit med pincurls, de känns verkligen varma och fluffiga. Så jag valde kanske inte helt rätt dag att göra pincurls, eftersom det var samma dag som vi var på Tom Tits och dansade på dansmatta i en timme... Svettigt men kul!
När man tog ur hårspännena så såg det hopplöst krulligt ut, men ju mer man borstade desto vackrare och slätare blev lockarna!

Om inte annat så var det ganska kul att gör dem, det går bra att locka upp håret framför TVn, om man klarar att inte vara 100% fokuserad på programmet/filmen man ser på!

Sju dagar i Kreta

2011-05-14T20:07:00.003+02:00

Om ni vill läsa om vad vi gjorde på semestern, så läs här

http://www.sjudagarikreta.blogspot.com/

BAFTA

2011-05-01T17:58:00.007+02:00

eller
Jag tar min tillflykt här till min blogg,

För att jag faktiskt borde uppdatera min blogg lite oftare och för att jag redan har skrivit på min religionsuppgift i 4 timmar, och jag har den största delen kvar...

Såg någon på det senaste (två) Doctor Who avsnitten? Jag tyckte de var helt okej, jag gillar inte riktigt Amy, men det gjorde jag inte förra säsongen heller. Däremot blir River bättre och bättre, förut var hon lite för mycket kvinnlig Indiana Jones (vilket antagligen är meningen), men nu har hon fått lite mer av en egen identitet, lite sårbarhet som gör att man faktiskt kan känna medlidande. Älskar hennes och the Doctors dialog i slutet av förra avsnittet... Men det var lite för många lösa trådar där tyckte jag, men eftersom det är första avsnittet på säsongen så antar jag att de fångas upp så småningom. För vi vill inte att det ska sluta sådär, eller hur? Fast ibland undrar jag om det helt enkelt är jag som inte hänger med, det är så mycket paradoxer och kvicka brittiska repliker! Men jag gör mitt bästa.

Jag var och kikade på mina vanliga filmsidor och såg att både Benedict Cumberbatch och Matt Smith är nominerade för en varsinn BAFTA, för Sherlock, respekitve Doctor Who. Sherlock är dessutom nominerad för bästa drama serie också, och Martin Freeman för biroll i Sherlock. Ska bli spännande att se vem som vinner!

The Doctor's Wife

2011-04-21T18:39:00.005+02:00

Best.Combination.Ever.

Neil Gaiman har skrivit en episode av Doctor Who, så det här är den perfekta ursäkten för alla er anglofiliska scifi älskare att börja kolla på Doctor Who!

Men börja gärna från episod ett (av rebooten från 2005, jag kan inte tala för originalen, för jag har inte sett dem. Än).

Är fantasy riktig litteratur?

2011-04-19T19:40:00.005+02:00

Sfbokhandeln i Malmö har en riktigt intressant och rolig blogg, som jag rekommenderar alla fantasy/science fiction/skräck-läsare att besöka. Och även alla andra.

De skrev nyligen ett mycket bra inlägg om varför fantasy/science fiction/skräck också är "riktig" litteratur. För finns det verkligen litteratur som är riktig? Läs inlägget här

Finns att köpa som knapp på sfbokhandelns hemsida för 15kr

Mistborn

2011-04-13T18:23:00.010+02:00

Jag har nu äntligen lyckats läsa ut hela Mistborn triologin! Och med äntligen menar jag inte "äntligen, de är slut" utan "äntligen får man svar på allt" Sanderson har ett fantastisk sätt att sakta men säkert mata fram svar, men samtidigt fler frågor. Det kluriga är att innan varje kapitel så finns det en liten text som lägger fram fakta ur ett nästan historieboksperspektiv, lite som i Robin Hobbs böcker. Det blir en utmaning i att komma på vem det är som berättar och vilka ledtrådar som finns. Det blir som en bakomliggande faktabas till resten av berättelsen som ger det en helt annan dimension!

Men jag kanske ska förklara handlingen lite först. Bara ett litet tips till er som ska läsa böckerna först; läs inte baksidorna! De avslöjar saker i slutet av böckerna och leder till att man vänder blad efter blad i väntan på att det som står på baksidan ska hända! Jag ska försöka att berätta så lite, men så innehållsrikt som möjligt här.

Böckerna cirkulerar kring Vin, som har vuxit upp på Luthadels gator tillsammans med sin bror. Världen som de bor i styrs av tyrannen Lord Ruler som har delat upp samhället i två klasser; nobility och skaa, som praktiskt taget är slavar för the nobility. Världen i sig är i obalans, mystiska och farliga (?) dimmor dyker upp på nätterna och tvingar befolkningen att stanna inomhus, och aska regnar ned från himlen i ett evigt skyfall.

Av en slump så kommer Vin i kontakt med rebelledaren Kelsier, som avslöjar att hon egentligen är en Mistborn, en person som kan bränna metaller inom sig och använda dem för att förstärka olika egenskaper, styrka, sinnen, etc. Tillsammans med Kelsier och hans noga utvalda gäng av tjuvar så skapar de en plan att störta the Lord Ruler, och låta skaa ta makten i egna händer. Men allt går inte riktigt som det är planerat (det gör det aldrig), betydligt större krafter är i rörelse, vilket sätter igång en kedja av händelser som ingen kunde ha anat, minst av allt läsaren.

När jag läser min egen summering så ser jag tydligt att parallellen till socialism, om än driven lite till det extrema, men det är inte så enkelt. Sanderson är väldigt bra på att tänka på konsekvenserna, hur skulle egentligen ett folk som har levt i slaveri i århundraden reagera på att få makten? Är det verkligen så enkelt att bara störta en tyrann och sedan blir allt bra? Jag tycker att det här realistiska draget försvinner lite i de senare böckerna, och ger utrymme för ett mer mystisk och dramatiskt drag, vilket ändrar känslan i böckerna, men inte gör dem sämre.

Emellanåt blir böckerna tyvärr lite för ältande (vilket förklarar uppehållet i läsningen när jag kommit till mitten av bok 3), men sedan kommer allt i ett rasande tempo, och man undrar hur han ska lyckas knyta ihop allt på de få hundra sidor som är kvar. Vilket han lyckas med med bravur. Jag gillar att författare verkligen tänker när de skriver, och inte bara följer en tråd, utan funderar över sidotrådarna, som onekligen dyker upp, och sedan väljer det som verkar mest trovärdigt och intressant.

När man läser en bok vill man gärna känna sig smart, och komma på hemligheterna innan författaren avslöjar dem. De här böckerna var verkligen fyllda med twistar, men inga Doctor Who paradoxer, eller Pirates of the Caribbean 3 pakter som förvirrar en i alla evighet, utan sådana som man själv kan fundera ut och skapa teorier om. Jag tycker om att man får tänka själv, men ändå får svaren senare i boken, som en bekräftelse på att man har rätt eller fel. Vissa böcker vill att man ska skapa sin egen åsikt om vem det var som skrev den där hemliga lappen, eller om de verkligen var förälskade, eller om föremålet faktiskt innehöll någon magisk kraft. Sådant blir man bara frustrerad av, speciellt om det är en fantasybok där reglerna allt om oftast är lite vaga.

Böckerna har väldigt olika karaktär, och jag måste säga att jag nog tyckte bäst om den första. Alla slutar med ett enhetligt slut, det är inga cliffhangers, men man vill ju veta vad som händer sedan, vilket lockar till fortsatt läsning. Men i första boken så får man utforska den grå och askfyllda världen tillsammans med Kelsier, Vin och hela gänget. Där finns verkligen andan av förhoppningar och äventyr, som sedan successivt byts ut mot en sammanbiten kamp mot något som är mycket större och mörkare än man kunnat ana från början. Det är väldigt härligt med de här böckerna, karaktärerna är mångfacetterade, och man kan egentligen inte ta någon för given. Dock, som jag skrev innan, så har de en tendens att älta lite för mycket ibland, det är bra att de ifrågasätter och funderar, men ibland är det lite för mycket.

En annan detalj som jag inte riktigt gillade i böckerna var geografin i världen. trots kartan fick jag det inte riktigt att stämma med ett runt klot, som ni också kommer att finna i slutet på tredje boken.

Men allt som allt så var de mycket läsvärda och komplexa (på ett bra och innehållsrikt sätt)

Vår!

2011-04-11T12:05:00.004+02:00

Jag fyllde ju år häromdagen, och det var väldigt trevligt att få så många gratulationer! Jag hade en väldigt trevlig födelsedagshelg, bio, utekväll och filmkväll, och till sist middag hos mormor. Plus att det var en medeltidsmarknad i Kungsträdgården (den var rätt tråkig, men det var ändå lite nostaligskt). Men nu när man börjar bli gammal så är det så många andra saker som gör sig påminda, universitet, sommarjobb, resor, etc... Nu har jag i alla fall smalnat av det till två alternativ, Uppsala eller Stockholm. Stockholm skulle ju vara lite billigare (inte så långt att resa, boende...), men tråkigare, jag vill ju se något nytt. Uppsala är ju känt för sin historia, sina traditioner och kvalité, men där ha man istället de långa avstånden och bostadsköerna.. Och nu är det inte så lång tid kvar att bestämma sig! Friday is the day!

Men annars är det ju väldigt härligt att fylla år på våren! Krokusarna blommar och man kan äntligen lägga av den tjocka vinterjackan och ta fram min älskade Oxfordjacka istället!

Bara för att jag saknar det, hoppas vi kan åka via i sommar!

Nya trailers!

2011-03-28T21:10:00.005+02:00

Jag och Gabbi var och kollade på I am number four idag. Den var rätt bra, man behövde inte tänka så mycket, och huvudrollen (och skolantagonisten- se Supernatural) var mycket trevlig att titta på. Det märktes ju ibland att den var anpassad för en lite yngre publik (obs slutet, och de coola vapnen..), men jag och Gabbi satt nog ändå och hoppade till i våra stolar ibland.

Men andra filmer som jag ser fram emot att se! Captain America:

Ska bli jättekul att se, jag gillar tempot i trailern och Chris Evans verkar bli awsome som Steve Rogers/Captain America. Dessutom gillar jag Hayley Atwell (Pillars of the Earth) och Richard Armitage (Robin Hood BBC serie)

Trailer nr 2, The Three Musketeers:

Matthew Macfadyen, Orlando Bloom, Milla Jovovich... Det kan ju bara bli bra!

Och även Your Highness

P.S Vad tycker ni om det här?

Promenad

2011-03-27T18:55:00.008+02:00

Idag var jag och Emelie ute och promenerade i naturreservat. Det var väldigt härligt, det var länge sedan jag var ute och gick i en riktig skog. Trots att vi träffade lite konstiga människor med stora hundar utan koppel, så var det på det hela en rätt trevlig promenad. Först var det lite svårt att komma på vart man skulle gå, och då hittade vi en fin allé, men den ledde ingenstans. Sedan hittade vi en lite undangömd, äventyrlig (det vill säga, full av omkullfallan träd)terrängstig som var utmärkt med röda märken. Den var väldigtintressant att gå, man fick klättra och halka sig fram, promenaden slutade med en fantastisk utsikt över det vackra Drottningholms slott!

Emelie och Ziva

Slottet

Allén

Det var nog bra för mig att promenera i skogen, jag har saknat de höga träden och bergen, det finns visserligen höga träd i stan också, men skogen har en speciell känsla. Kombinera det med ett slott så ha ni pricken över i:et. I en skog så kan man inte låta bli att hitta idéer till bilder, böcker etc. Inspiration ligger som en dimslöja mellan träden och under stenarna. Problemet är bara att sätta dem i verket...

Skola...

2011-03-23T20:52:00.003+01:00

Man inser att man är lite skadad av skolan när man tittar i kalendern och tänker "Hm, det är väldigt få läxor, jag måste ha missat något". Vilket det i och för sig var tur att jag gjorde, för det visade sig att vi ska skriva en uppsats om Kafka på fredag. Lovely...

Jag har alltid varit ganska pluggmotiverad, jag har tyckt att det mesta har varit roligt, och det tycker jag fortfarande. Men nu känns det som man inte har samma motivation att göra saker, det finns så mycket annat roligt att göra! Dansa, läsa spännande böcker teckna... Vem bryr sig om Kafka då? (För ingen kan ju beteckna Kafka som "spännande", intressant möjligtvis...)

Hur blir universitetet då?

Antagligen är det bara en tillfällig svacka, och det är ju inte så konstigt med tanke på att man

har gått i skola i snart 12 år...

Mock the week

2011-03-20T18:10:00.004+01:00

Sara skickade en länk till mig från youtube med Russel Howard, som för övrigt är en fantastiskt rolig komiker, men med effekten att jag nu ä helt fast i programmet Mock the week. Det är lite som svenska parlamentet, men med bättre humor. Det verkar som att de har genuint roligt i programmen, och att det mer är som ett gäng vänner som sitter och har kul, än att de är betalda komiker som bara gör sitt jobb.

Jag lägger upp mitt hittills favorit avsnitt så får ni se vad jag menar, klippet funkar inte att bädda in, så ni får kolla på det på youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=WaVoyPI1eks

Det finns även ett tillhörande klipp, som egentligen är outtakes, men som gör hela programmet roligare om man vet att det är med:

Aw, den här var bara så rolig, så jag la till den

Det är som när vi kollade på Christian the lion på etologin...

Vår!

2011-03-11T16:03:00.000+01:00

Nu är det vår tillochmed här i kalla norden! Emelie och jag var ute och gick i solskenet när vi såg de här skönheterna sticka fram sina vårbeklädda huvuden!

Känn pulsen (i musiken), för utan den kan vi inte leva

2011-03-10T20:08:00.007+01:00

Jag lovade pappa att göra ett nytt inlägg, so here it goes:

Idag var jag på Lindy hop kurs, det var (som förra gången) jätteroligt! Men jag inser att jag kanske var lite bortskämd förra gången när alla var så duktiga på första kursen, så att jag lyckades få lite extra hjälp av alla. Man tjänar verkligen på att dansa med någon som är en bra förare. Det så lätt att falla in i samma rytm om man har en förare som är tydlig och duktig. Pardans är verkligen härligt! Väldigt underskattat.

Det är roligt att det är så stor skillnad på människorna som kommer för att dansa, det finns alla möjliga stilar och åldrar, men alla har hittills varit trevliga. Jag har å andra sidan bara dansat två gånger, men folk har alltid varit trevliga, så jag föredrar att var naiv.

Det var en sån härlig känsla att gå hem, med Lindy rytmen i kroppen, i ösande regn och stadsljuset, som om man hade klivit rakt ut i en gammal noir film. Jag fick till och med prata lite engelska på vägen hem :)

Jag håller dessutom på att läsa om lite Sherlock Holmes, de är alltid lika bra, perfekt underhållning på tunnelbanan.

Nyårslöfte

2011-02-21T20:30:00.004+01:00

Mitt nyårslöfte till mig själv var att göra saker, så det har jag gjort; senast i helgen var jag på en danskurs i Lindy Hop, vilket var jätteroligt! Lärarna var enormt duktiga, och deltagarna var väldigt trevliga, trots att flera av dem hade dansat Lindy Hop förut så var de väldigt snälla och hjälpsamma. Det var väldigt intensivt och efter 4 timmar så var man ganska trött i huvudet, men man lärde sig samtidigt väldigt mycket. Så det var roligt. Det ska jag helt klart fortsätta med!

Sedan börjar min målarkurs snart. Jag passade på att öva lite nu innan genom att teckna ett porträtt av Sherlock, han har så fascinerande profil. Jag vet, jag är en konstnörd... Jag kommer nog göra ett porträtt till, som förhoppningsvis blir lite bättre, men här är det första i alla fall.

Scannern gillade inte riktigt formatet (den vill ha A4, jag hade betydligt större) så den blev lite konstig på övre halvan, då scannerna har en kant som tryckte upp pappret/kartongen när man skulle scanna...

Det tredje blir väl boxningen. Det är en ganska bra början på mitt nyårslöfte måste jag säga. Dessutom har jag sökt sommarjobb på ett valsafariföretag på Island, så det blir spännande att se om man hör något från dem!

Ut i vida världen

2011-02-13T20:33:00.006+01:00

Det är mycket att fundera över nu när 1) sommaren närmar sig och 2) skolan slutar. Vad ska man göra? Jobba? Plugga vidare? Volontärarbete? Folkhögskola? I Sverige? Utomlands? England? Kanada? Det blir bara fler och fler frågetecken men förhoppningsvis har man rätat ut ett par tills april.

Det skulle vara kul att fara utomlands, att fortsätta trenden, ny skola nytt land. Men var? Och vad ska man plugga? Det är verkligen hemskt, man hittar något som verkar intressant, men nej, då finns det ingen arbetsmarknad. Det känns lite som att det enda man kan bli är läkare, jurist, ingenjör eller lärare. Vad ska man göra av sitt liv?

Havskumsgrönt

2011-02-07T20:49:00.003+01:00

Vi (jag) håller på att måla om lägenheten. Än så länge har vi bra kommit igenom ett rum, Ys och mitt sovrum. Det blir en blandning mellan havsskum, lindblomsgrönt och lite ärt/gräsgrönt. Det kan ni väl föreställa er?

Allting ligger i en salig röra mitt i rummet just nu, så man kan inte riktigt veta hur det blir, dessutom har jag inte sett det i dagsljus än, pga av vinter och skola, men imorgon får jag se!

Det är fascinerande hur trött man blir i huvudet av att måla, det kan i och för sig ha attt göra med att man är instängd i ett par timmar i ett rum fyllt med målarfärg, plus att man är ganska fokuserad. Eller så är jag bara lite otränad. Som tur är så har Y och jag börjat boxas igen, även om den här träningen är mer konditions (=mesigare) än de ställen jag varit på tidigare. Det är inte samma känsla av prestige, att man blir bättre och lär sig nya kickar och slag. Det är lite tråkigt, men det är kul att boxas igen!

Sherlock

2011-02-03T20:25:00.007+01:00

Jag måste säga att jag verkligen gillar BBC's nya Sherlock Holmes serie (med det inspirerade namnet Sherlock). Jag är ett ganska stort fan av Arthur Conan Doyles böcker, jag läste samlingsvolymen med alla Sherlock Holmes berättelser när jag var till Oxford för ett par år sedan, mycket bra resesällskap att ha i England! Så nu anser jag mig ha ganska bra koll på Sherlock Holmes och Dr Watson.

BBC serien utspelar sig i dagens London, till skillnad från 1800-talet som det brukar vara. Det fungerar förvånansvärt bra, och trots att klockor och mobiltelefoner kanske inte är riktigt jämförbara (vem graverar sina namn på en mobil?) så är det en viktig detalj som de har plockat upp från boken. Samma sak med avsnittets namn, A Study In Pink, väldigt snyggt.

Det är bara så synd att det bara är tre delar, trots att de är 90 min långa! Och enligt rykten från BBC så kommer inte fortsättningen förrän hösten 2011... Man får väl vara glad att det kommer någon fortsättning alls. Men än så länge har jag i alla fall två delar kvar!

SVT 1 kl 21.00 på söndag!

Post-jul inlägg

2010-12-28T18:39:00.004+01:00

Det känns alltid lite tomt efter julen (och inte bara för att mina härliga kusiner ha åkt hem ), utan en känsla av, var det här allt? Det är kanske lite för att jag inte längre har alla julförberedelser innan, det känns inte värt att ha dem i stan, eftersom man ändå inte firar jul där, och så kommer man hem bara några dagar innan julafton, och då blir det så rushat.

Men det var en trevlig julafton i alla fall, som skrivet så var mina Stockholmskusiner här och vi bakade jättemycket chokladmuffins, fiskade, gymmade och gjorde annat mysigt, som man bör på julen!

Jag fick många bra julklappar i år också bla ett par näbbstövlar som för tillfället står nyinsmörjda och gottar sig för att bli mjuka, en samling av Shakespeare, en spännande bok som hette Lud-In-The-Mist. Jag fick även en annan bok som jag har önskat mig; för ett tag sedan hittade jag Stephanie Piu-Mun Laws blogg, och blev helt fascinerad av hennes konst. Nu fick jag hennes bok Dreamscapes - Myth and Magic. Fantastisk bok med underbara bilder och bra tutorials. Nu ska man bara komma igång med målandet också... Sedan fick jag en brödrost också, så nu är jag redo att flytta vidare!

Frågan är bara vart... Nu under lovet har jag gjort lite efterforskningar på universitet och utbildningar, men det är svårt! Det är så mycket att tänka på; program, kurser, poäng, meritpoäng, stad, boende, karriär (dvs yrkesmöjligheter).. etc.

Men just nu längtar jag efter att åka till Skottland!

Kanske inte en Power Puff, men ändå

2010-12-17T19:10:00.003+01:00

Jag måste säga att mina bloggläsare är dåliga på att gissa gåtor... Eller kommentera. Svaret på gåtan är i alla fall ett ägg.

Nu är skolan slut i alla fall! Det har varit ett ganska dramatiskt år, men nu när det är slut så är jag å ena sidan glad att slippa skolan i tre veckor, men å andra sidan så vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på under hela lovet... Det är klart man saknar sin lilla ö, men man blir ofrånkomligen van vid farten i stan, och framförallt att gå till skolan varje dag. Jag får väl spendera lovet med en stor bokhög och många snölyktor. Kanske en tur med Moses eller två.

Skönt att det i år i alla fall var sista julavslutningen! Tråkig stand up, halvljummen julmust och lussebullar med ett icke-extisterande innehåll av saffran, jäkla allsång till Tänd ett jävla ljus (2 ggr!) och så den krystade stämningen att allt ska var så mysigt och trevligt fast alla helst vill därifrån. Härligt. Sen lyckas jag alltid stå en våning för högt för godisregnet. Det är orättvist. Dock var tryckartävlingen väldigt gullig.

Emelie har köpt en... dräkt... till Ziva. Den är mycket... fin. Hon får i alla fall sin önskan uppfylld. Vad jag kommer ihåg så var valet mellan en nakenhund eller en pudel. Nu blev det ju en pudel, men tack vare den här dräkten så kan hon ha båda! Se själva!

Riddles

2010-12-12T11:24:00.003+01:00

In marble walls as white as milk

Lined with a skin as soft as silk

Within a fountain crystal clear

A golden apple doth appear

No doors there are to this stronghold

Yet thieves break in and steal the gold

Kan någon lösa gåtan?

Julkalendern

2010-12-02T09:29:00.004+01:00

Nu har jag sett två avsnitt av julkalendern, och jag måste säga att den nog är det bästa som har varit på ett par år. Kanske för att den är lite en ripoff på Mysteriet på Greveholm, men det gör inget, MpG var ändå den bästa julkalendern som gått.

Jag gillar den finlandsvenska prägeln i första avsnittet (trots att hennes chefs fejkade finlandsvenska var skrattretande), mammans kommentar är ju obetalbar, "Det är nog det klokaste en svensk man har sagt till mig på flera år!"

Hotellet var väldigt snyggt, jag vill också bo så! Fast jag skulle ha trägolv. Och jag älskar dotterns färgsprakande kläder!

Dessutom var ju hela början inspelad på Gullmarsplan/Globen :)

Jag erkänner, det här är egentligen bara en diversionsplan för att jag ska slippa skriva på filosofin. Jag har trasslat in mig ganska ordentligt, men det är svårt att inte göra det när det handlar om filosofi! Det blir blogg och facebook och Supernatural istället... Men nu är det bara två veckor kvar!

En gång hjälte - Teaser 2

2010-11-29T21:31:00.000+01:00

Chaufför

2010-11-29T08:37:00.003+01:00

Nu är jag tillbaka från en iskall men trevlig helg på Åland! Det var ganska kul att agera chaufför, speciellt när man hade den eftertraktade, varma bilen. Matlagningen var lite stressig (speciellt när vi hade ca 30 min kvar och inte fick igång spisarna...) och jag vet inte om det blev så gott, men alla var jättesnälla och sa att det var gott i alla fall.

Jag fick även vara med under några inspelningar, först som en extra hand när alla andra hade blivit hemskickade och bara supergänget var kvar (jag som chaufför måste ju stanna kvar så att de kunde åka hem) och sedan som statist. Om ni vill se bilder, så bli ett fan av En gång hjälte... på facebook! Det ska verkligen bli kul att se resultatet av alltihop, det kommer nog att bli jätte bra, för alla har varit så proffsiga! Skådespelare och film team alike!

En gång hjälte

2010-11-22T21:06:00.002+01:00

Sx2 productions nya film! Som jag ska agera chaufför och kock åt i helgen :)

OBS att kvalitén blir bäst i helskärmsläge

Alver eller älvor?

2010-11-21T12:16:00.006+01:00

WTF, nu får väl Supernatural börja kolla upp sin lore lite bättre! Samhain avsnittet var väl godtagbart, på det stora hela så stämde det, men Samhain är ingen specifik demon, utan en fesival som firades på det keltiska Irland när vi firar Halloween. Det sades att slöjan då var särskilt tunn mellan världarna och allt möjligt oknytt vandrade ibland oss.

Men det senaste var ju bara fånigt, det hade varit okej om de inte hade blandat in irländsk mytologi i det hela; fairies enligt keltisk mytologi är inte små nakna kvinnor med vingar, det är möjligtvis ett engelskt påfund, men i irländsk lore så härstammade fairires från Tuatha de Danann, ett gudomligt folk som levde på Irland när det fortfarande kallades Banba. Och även om de ställde till med mycket ofog så var de inte de små pixielikanande varelserna som vi ser i modern media, utan ståtliga och vackra varelser som tvingats ned i underjorden då kelterna tog över Irland. De irländska sí är mycket mer Tolkien än Peter Pan.

Mer såhär

Mindre såhär

Avsnittet kunde ha funkat bra. Jag tycker att Supernatural börjar tappa sin mörka och mer skräckaktiga känsla, det hade funkat så mycket bättre om de hade följt hela loren med mäktiga sí. Det finns faktiskt en legend som säger att de irländska fairies är fallna änglar (efter en kristianisering av legenden), det skulle väl ha passat in i storyn?

Dock gillade jag delen att fairyabductions antas vara utomjordingar, den parallellen har aldrig slagit mig förut, den var rätt spännande.

Å andra sidan så har USA en mycket starkare tradition av de små, bevingade älvorna än vi har här uppe i norden, men då behöver de väl inte blanda in leprechauns och "Patrick", som båda är väldigt irländska.

Och när ska Sam få sin själ tillbaka? Det börjar bli lite långdraget om jag får säga min mening...

Mona Lisas Leende

2010-11-20T19:08:00.007+01:00

Jag såg nyligen filmen Mona Lisas leende. Det är långt ifrån förstå gången jag ser den här filmen, men det är definitivt inte heller den sista gången jag ser den.

Filmen handlar om Katherine Watson som på 1950-talet får jobbet som konstlärare på en flickskola. Wellesley utbildar de intelligentaste och rikaste flickorna i landet, men vad innebär det engentligen att vara intelligent under den tiden? Att kunna citera Chaucer medan man stryker? Eller räkna andragradsekvationer när man lagar mat?

Katherine kämpar hårt mot traditioner, konservatism, ingrodda vanor och sig själv när hon försöker förändra elevernas synsätt på världen. Men hon tvingar dem att utmana det gamla, att tänka på nya sätt och i nya banor, och till sin hjälp har hon Vincent van Gogh, Jackson Pollack och Mona Lisa. Sakta men säkert börjar eleverna tänka i nya banor, men är det tillräckligt i ett samhälle som är så präglat av gamla ideal? Och vem har egentligen rätt att påverka någon annan?

Miljöerna i den här filmen är fantastiska, även kläderna, musiken, konsten, men det är personporträtten som gör filmen verkligen värd att se, en karaktär som man avskyr i början, kan få en gråta på slutet. Alla gör det de gör av en orsak, något i deras förflutna eller nutida. Filmen är väldigt mångfacetterad, men cirkulerar mest kring Katherine, Betty, Joan, Giselle och Connie och deras liv på Wellesley.

Katherine hör till den kategorin människor som inspirerar, en annan sådan är Vianne i Chocolat. Det är en sådan person som man antingen skulle vilja träffa på, eller bli själv. De har makten och självkänslan att göra vad de vill med sina liv, trots att det kan finnas saker som går emot dem. De är långt ifrån perfekta, men det är det som gör dem intressanta och fascinerande.

Jag är inte så jätteaktiv inom feminsismen, men den här filmen slår verkligen ett slag för kvinnors rättigheter och möjligheter. Den belyser gamla ideal och får en att se nya perspektiv, och inse hur bra vi egentligen har det.

Och lite hur dåligt vi har det kommunikativt idag. Vart försvann danskvällarna och swingen? De långa vackra klockkjolarna och frisyrerna? Jag antar att det alltid försvinner saker, tiden är en hård sållare, men det känns lite som vi har förlorat mycket, även om vi har vunnit mer.

Dessutom handlar filmen om konst, och jag älskar konst.

MovieZine må vara en mycket bra filmsida, men i fråga om den här filmen så hade nog recensenten fel. Å andra sidan skriver han att han inte är så mycket för chickflicks, men det borde man väl kunna bortse ifrån om man är recensent?

Men jag förstår honom lite nu i efterhand. Hur jag än försöker så kan jag inte skriva en rättvis recension, ni får se filmen själva.

Skeppet Gryningen

2010-11-19T20:53:00.002+01:00

Gah! Såg just att de visade reklamen för Skeppet Gryningen på TV! Varför måste den ha premiär på juldagen?!

Regionskodning

2010-11-16T16:04:00.004+01:00

För ett tag sedan importerade jag den utmärkta TV-serien Supernatural (säsong 5) från USA, för Sverige är så jäkla sega på att få hit TV-serier och filmer (och jag hade redan lyckats köpa halva säsongen två gånger i tron att det var hela, och sedan blivit tvungen att lämna tillbaka dem ...)

I alla fall upptäcker jag den fantastiska egenskapen som alla mac datorer har: regionkodning! Underbart, USA har tydligen en annan kodning än Europa, vilket gör att jag måste byta kod på min dator när jag ser på filmer från olika världsdelar. Men det bästa av allt är att man bara kan ändra detta 5 ggr!

Fantastiskt. Och det är inte särkilt lätt att snirkla sig runt det ska jag säga, det är sista gången jag köper en film från USA, tills jag har fått två datorer som kan ha olika regionskodningar! Och att VLC inte skulle bry sig om det är en myt. Den bryr sig jättemycket.

Jag hade använt upp 4 av de 5 gångerna, och skulle byta den sista gången (från USA till Europa) när det helt plötsligt inte funkar. Jag är alltså fast i USA regionen, och 99% procenten av min filmsamling är nu off limits för min dator. Desperat söker jag efter ett svar på nätet, och det ser väldigt mörkt ut tills min underbara pappa hittar en länk som säger att samma sak har hänt för någon annan också. Denne person tog då fram hela sin samling med filmer från Europa och provade dem en efter en tills han/hon hittade en som var tillräckligt Europeisk för att ställa om regionskoden en sista gång. Så det gjorde jag också, och tillslut så hittade jag rätt film och regionskoden var tillbaka där den började! Tack så

mycket Ringaren i Notre Dame!

Men är inte regionskodning lite förlegat i vårt globaliserade samhälle? När vi ändå importerar saker från överallt, varför ska man inte kunna importera filmer också? Det handlar bara om att försäljarna i respektive land vill ha företräde att sätta sina egna priser på varorna. Och jag har inget emot det, (ju mindre global transport som förstör miljön desto bättre9 men då kan de väl vara lite snabbare med att släppa varorna över hela världen? Vi är alltid sist känns det som.

Och hur ska man göra om man flyttar? Om 50% av filmerna är från USA och 50% från Europa?

Nej, regionskodning är lite förlegat enligt mig.

All Hallows Read

2010-11-06T19:54:00.005+01:00

Jag gör som alla andra och firar Halloween på Alla helgona. Eller egentligen inte, eftersom jag gjorde själva lyktan förra helgen, men jag orkade inte blogga förrän idag.

Man borde ju faktiskt hittta på något roligt på Halloween. Det är flera år sedan jag gjorde något, och jag känner mig lite för gammal för att gå och spöka hos folk, även om vi hade väldigt roligt sist vi gjorde det. Jag tror att jag var hos mina kusiner, vi fick åka på min kusins traktorflak om jag inte minns fel, och buset i bus eller godis gick ut på att smälla smällare bakom huset... Dock varnade vi de inneboende (min dåvarande lärare) först, så att inte hunden skulle bli skrämd, men observera att vi varnade dem mycket diskret.

Annars gillar jag Neil Gaimans idé om hur man borde fira Halloween, genom att ge varandra skräckböcker (kanske kan utbytas mot fantasyböcker?), sk All Hallows Read. Vi har faktiskt inte så många dagar som man ger varandra böcker, inte som alla hjärtans dag, när man ger choklad eller en ros, eller påsken när man kan ge folk påskägg om man är snäll (jag inser nu att många av de här presentgivardagarna har med choklad att göra... trevligt), men vi har ingen speciell bokdag. I Spanien har man tydligen traditionen att ge folk en bok på bokens dag (Cervantes nånting nånting). Det skulle var kul, och nödvändigt (för att inte tala om praktiskt!) att ge bort böcker nu när de alltmer ersätts av TV och internet. Det är alltid trevligt att få en bok!

Man säger alltid att i år, i år ska jag jäklar göra något kul på Halloween! Eller måla lägenheten, eller börja på en målarkurs eller... Så brukar det låta. Men jag tycker ändå att jag har gjort lite framsteg, jag har i alla fall börjat på akrobatiken (Mitt mål är att kunna stå på händer mer än en halv sekund tills medeltidsveckan) och målat EN vägg i lägenheten.

Solomon Kane? SPOILER

2010-10-24T21:22:00.005+02:00

Idag såg Yrla och jag på filmen Solomon Kane. Den var... underhållande. För vi skrattade en hel del.

Jag hade haft mina ögon på den ett tag. En film i stil med Van Helsing, Wolverine, kanske lite Supernatural om man har tur, tänkte jag. Sen såg jag trailern. Den var inge vidare, men, tänkte jag, trailern visar ju bara delar, hela filmen kanske är bättre. Det var den inte.

Efter att ha sett introt funderade vi på att kolla på en annan film istället, men Yrla hoppade fram några minuter (en halvtimme...), och den såg mer lovande ut, så vi kollade vidare. Den hade alla deprimerad-man-med-mörkt-förflutet-klyschor man kan tänka sig. Den tunga musiken, de mörka kläderna -capen, för att inte tala om regnet. Jag tror inte att det var en enda scen som det inte regnade eller snöade i, hela filmen vadade i lerig sörja.

Det var meningen (tror jag) att man skulle få medlidande med den dömde Solomon Kane, men fasen, han var ju aldrig lycklig i hela filmen, hur ska man kunna ha medlidande för en person utan att veta vad han/hon har förlorat? Han var mest deprimerad hela tiden.

Hela filmen var väldigt humorlös, all allvarlighet blev så småningom skrattretande eftersom den inte hade någon glädje att väga upp emot.

Dessutom var han självisk. För att han har avlagt ett löfte att aldrig mer slåss, så låter han en hel familj bli slaktad, och han ger upp allt när han tror att flickan som han letar efter har dött, inte för att hon kanske är död, utan för att hans själ förgås. Är inte poängen i många amerikanska filmer idag att man ska vara osjälvisk? Speciellt med tanke på den religiösa prägel filmen har.

Det är lite konstigt att man inte får veta vad som händer med hans "motivation" i slutet.

Flickan som han har letat efter hur länge som helst, räddas, och försvinner helt ur storyn sedan. Likadant med mamman som var den enda överlevande och lämnades ensam kvar i skogen med sin mördade familj.

I Supernatural är det lite kul att de pratar med sina mörka, "manliga" röster, de driver själva med det i "The Real Ghostbusters"(S5E9). Men för Solomon Kane blir det bara löjligt, det hör man redan i trailern och fortsätter genom hela filmen. Åh, och det "övernaturliga" i filmen var jätteroliga! De hade med en balrog som var jätteful.

Sagan om ringen-likheten var det svårt att inte missa, jag tror att Kanes ledord var WWAD. Som aningen står för What Would Arwen Do, eller What Would Aragorn Do. De har med scenen där Arwen/Solomon jagas av nazgüls/onda demoner genom en skog, och scenen där Aragorn/Solomon sitter i ett mörkt hörn på en krog, upplyst av lite ljus. Och balrogen

Hela filmen saknar känsla, men om man vill ha sig ett gott skratt så kan den vara rolig att se. Men jag skulle inte spendera några pengar på den. Till filmens fördel måste jag säga att Rachel Hurd-Wood (Peter Pan, Dorian Grey) var väldigt duktig, och Kanes rekryterare var ganska söt.

Förhoppningsvis tar de aldrig upp idén igen att fullfölja den tilltänkta triologin. Det skulle i och för sig vara roligt, men ett slöseri på pengar.

Pillars of the Earth

2010-10-19T08:33:00.003+02:00

Det har blivit lite klent med uppdateringar på bloggen, förlåt. Men jag har varit lite upptagen, jag har inte ens börjat jobba med PAn än! Det är filmer (som kommer att visas på bloggen sen, men inte förrän den har haft premiär, trots att den har läckt ut på faceboook...), körkort, akrobatik m.m

Men nu börjar det lätta upp och snart är det höstlov! Och halloween, det finns mycket roligt att göra på halloween, och man får en ursäkt att klä ut sig. Jag måste säga att de är ganska tidiga här i Sverige, de har redan börjat med julpyntet på IKEA (mina grannar räknas inte, de har julpyntet uppe året runt) och säljer julmust på VI, det måste verkligen ha varit ett hemskt år om de måste trösta sig med julmust redan nu. Å andra sidan så kom ju SD in i riksdagen...

Häromdagen när jag var och surfade på mina fantastiska filmsidor så såg jag att David Tennant (Dr Who, Harry Potter och den flammande bägaren) kanske ska vara med i The Hobbit! Kan ni tänka er en bättre Bilbo?

http://www.totalfilm.com/news/the-hobbit-in-talks-with-david-tennant

Jag vet inte om jag skrivit om det innan, men för ett tag sen kollade Yrla och jag på en TV-serie frn England som heter Pillars of the Earth. Den var väldigt bra och välgjord, och var baserad på en bok av Ken Follett med samma namn. Det brukar vara tråkigt att läsa en bok som man redan vet handlingen till, men den här är (precis som Stardust) en riktig bladvändare, och trots att man vet att det kommer gå åt skogen så hoppas man ändå att det kommer att gå bra, och när man vet att det kommer att gå bra, så känns det bara ännu bättre, eftersom man vet att trots allt hemskt så kommer det lösa sig i slutet. Mycket bra bok, rekommenderar den starkt. Den kan låta lite tråkig på baksidan, om man inte är så kulturhistoriskt intresserad så är katedralbygge så kul, det är i och för sig en grundstomme i boken, men den handlar om mycket mer. Philip är en fantastisk karaktär!

Har dessutom fått min SUPERNATURAL säsong 5 från USA så nu är min samling komplett! (tills sexan kommer ut....)

Hoppas mina läsare har det bra i höstmörkret

Mystiskt

2010-10-06T08:29:00.003+02:00

Nog för att det är bra med nya filmer, men jag undrar hur de kommer att göra med den här...

Home sweet home

2010-10-02T17:40:00.003+02:00

Nu är jag tillbaka efter en något dramatisk men ändå rätt härlig vecka-och-en-halv på Irland. Åh vad jag ångrar att vi inte åkte till Galway! Amandas underbara släkting (som skjutsade oss till Knowth och klättrade in i en fårhage tillsammans med oss-i regnet- för att hitta The Hills of Tara) berättade, när hon skjutsade oss till flygplatsen, att Galway är mycket lantligare än Dublin, och de ställen jag har trivts abslout bäst på under resan har varit dagsturerna ut på landet! Glendalough (+ områdena på vägen) Howth och Knowth. Men det blir antagligen fler resor! Det skulle vara kul att resa från Wales och ta färjan över till Dun Laoghaire (uttalas Dun Laery). Men jag tror att jag först skulle vilja åka till Canada. Vancouver skulle inte vara så illa.

Jag saknar redan de mysiga pubarna, för att inte tala om de trevliga människorna! Det är inte så kul att komma hem från det till körkort, två-tre prov och bråk...

Men nu vill jag åka hem. Åland är så trevligt på hösten!

In Dublin

2010-09-23T19:49:00.002+02:00

Jag befinner mig för tillfället i Dublin, men om ni undrar vad jag pysslar med så kan ni läsa det på vår blogg - http://www.irlandsprojektet.blogspot.com/

Akrobatik och Cirkus

2010-09-07T21:27:00.004+02:00

Jag var på akrobatik idag, och jag är helt slut! Jag var inte så duktig som jag trodde heller, det var nog bra för egot att tas ner ett pinnhål eller två. Men jag träffade trevliga människor och fick verkligen en workout, min lärare lovade att vi alla skulle kunna gå ned i split när terminen var slut, vi får väl se om det stämmer sedan! Jag är väldigt peppad på att bli vig, akrobatik är något jag har velat pyssla med sedan en klasskompis mamma hade kurser efter skolan i 6an. Hoppas bara att det finns platser kvar!

Lite inspiration fick jag när vi var och såg Cirkus Cirkörs show Wear it like a Crown. Den var härlig, storyn var dock lite svårförstådd. Men det är så det ska vara :) Och musiken var alldeles underbar!

Medeltidsveckan

2010-08-29T10:00:00.006+02:00

Igår var vi på Rissnespelen. Man måste ju passa på att gå till en medeltidsmarknad när den ligger så nära en, men den var inte Visby. Aldrig har det väl varit en så seg publik på ett tornerspel! Men det kanske blir så när den består av barnfamiljer. det var lite synd. Men jag köpte i alla fall en honungsmjöd, ett lite underligt örtte och så köpte Yrla och jag ett vackert litet vattenkrus tillsammans, som vi ska dela på (eller hur...) nästa medeltidsvecka.

Medeltidsveckan på Gotland var förresten underbar. Man vet att det är bra när man har en förkylning, men knappt känner av den för att allt är så awsome. Synd bara att jag var hes...

Det bästa var i alla fall Skönheten och Odjuret. Det var en fantastisk eldshow av Narrarna, jag älskade berättelsen redan innan och nu tycker jag ännu bättre om den. Den var så effektfull, i ena ögonblicket var man mitt inne i en glad och munter fest, med dans och akrobatik, för att i nästa följa en vild jakt genom eldfrukternas skog med ondskefulla djur i hälarna på Skönhetens stackars far (som var förvånansvärt ung ;). Jag hoppade ganska så högt från bänken när de oväntat smällde av raketer, och odjuret var fantastiskt skräckinjagande när han kom in på styltor med sina stora horn och blåste eld.

Vi hade väldigt bra platser, första parkett, men vi märkte snart att bänken (som bestod av plankor överlappandes på träbockar) inte var så stadig. Vi fick sitta stilla om inte plankan skulle ramla av. Men det var ju inte bara vi som satt på bänkarna, och sakta men säkert började plankan halka bakåt. I slutet, när odjuret förvandlats och de levde lyckliga i alla sina dagar, så smällde de av ännu fler raketer, bakom oss. Och då lutade ju alla sig bakåt för att se dem förena sig med resten av stjärnorna på himlen. Men då rasade bänken! Och det slutade med att Skönheten coh odjuret fick stående ovationer, som de förtjänade.

Ah, det är ett minne som består!

Tack alla mina vänner för att ni kom med och gjorde medeltidsveckan underbar!

Hö hö, jag stal den här bilden av Amanda, utan hennes vetskap, jag hoppas att det inte gör något :D

Awsomeness

2010-08-28T10:18:00.000+02:00

Säsong 6 har premiär in the US 24 september!

The Butterfly Cirkus

2010-08-15T12:48:00.003+02:00

Nu är jag tillbaka från Medeltidsveckan, den var fantastisk! Men mer om det i ett annat inlägg.

Innan vi åkte, så satt jag och Yrla och Linnea och tittade på kortfilmer, Yrla hade fått den här rekommenderad av en vän, och den är helt underbar! Den heter the Butterfly Cirkus, jag fastnade redan för namnet, jag älskar cirkus och gyckel, och hela filmen var så stämningsfull. Det är bara synd att det är lite vårt att höra vad de säger ibland. Men avgör själva om ni tycker att den är lika bra som jag gör;

Örter

2010-08-02T11:17:00.004+02:00

Jag har de senaste timmarna tråcklat och trilskslats med Gotlandsresan, det är så många detaljer och småsaker som ska ordnas! Men den som väntar på något gott... Jag och Yrla var på en preview nu i helgen då vi besökte Saltviks Vikingamarknad, trots att vi kom efter att programmen var slut så hade vi roligt i alla fall.

Vi har väldigt fina bärbuskar här hemma, och det känns lite synd att låta de gå till spillo nu när de dignar av bär, men krusbärspaj med för lite socker är inte gott. Bara så att ni vet.

Jag håller på med ett experiment, jag ska göra ringblomsolja och johannesörtsolja. Det är mycket trevligare med hemmagjorda tinkturer och elexir än de man köper på hälsokostaffärerna, hoppas bara att de blir bra också!

Bland mord och tehuvor

2010-07-28T20:54:00.004+02:00

Jag vet inte om någon observerade det, men de hade en likadan tehuva som jag stickar i senaste avsnittet av Morden i Midsomer! Jag blir så löjligt stolt, fastän deras var ganska ful (gul och svart) och tillhörde The Bad Guys. Men den var med, vilket betyder att mitt mönster är äkta engelskt, för vad finns det som är mer engelskt än te och Morden i Midsomer?

Som vanligt inte världens bästa bild, but you get the idea

Akvarellfärger

2010-07-26T21:39:00.003+02:00

Jag har på senare tid börjat experimentera lite med vattenfärger. Jag insåg att jag har tappat min ambition att teckna lite varje dag, jag klarade mig ganska länge under jullovet, men sen försvann det lite i och med skolan och allt annat.

Jag har kommit fram till att vattenfärger ger det bästa resultatet, om man är riktigt duktig, som den här skickliga konstnären. Alla säger att det bara är att prova sig fram, men jag har så lite tålamod! Lägger upp lite bilder på resultatet när det är klart.

Wives and daughters

2010-07-19T20:10:00.004+02:00

En av de bästa sakerna med sommaren är att man har gott om tid att läsa. Trots att jag har jobbat och varit sysselsatt med diverse saker så har jag ändå haft tid att läsa många härliga böcker. Nyligen reste jag runt med en cirkus och som litterärt sällskap hade jag med mig Wives and Daughters av Elizabeth Gaskell.

Handlingen centrerar sig kring Molly Gibson, dottern till en relativt välbärgad läkare, och människorna i hennes bekantskapskrets. Hon har växer upp med enbart sin pappa då modern dog när hon bara var några år gammal. Livet går i sakta mak i det lilla grannskapet och Molly lever ett lugnt liv med sin pappa på gården. Men pågrund av sitt goda rykte som läkare så skickar folk sina unga läkaraspiranter till honom och han blir tvungen att ta in två praktikanter, varav den ene faller handlöst för Mollys svarta lockiga hår och gråa ögon. Men Mr Gibson hinner fånga upp det inledande kärleksbrevet innan det landar i dotterns händer, och rädd för att förlora henne till en ung, rödhårig, kärlekskrank praktikant, som dessutom inte är så intelligent, skickar han i väg henne till The Hamleys, där en godsägares sjukliga fru länge har frågat efter Molly som sällskap då Mrs Hamley är för dålig för att cirkulera i sociteten och lever lite ensamt sedan de två sönerna, Osborne och Roger, har flyttat för att studera.

Mr Gibson inser att han nog behöver gifta om sig, för Mollys skull, så att hon kan ha lite "kvinnlig övervakning", det passar sig inte att en ensam ung kvinna att umgås själv med hans två manliga praktikanter när han inte är där. Man får lite intrycket att han gifter sig med första bästa kvinna, men en av orsakerna kan vara att en gemensam bekant knuffade dem lite för att få dem att gifta sig med varandra. Resultatet blir alltså att Molly, som hade gjort sig väldigt hemmastadd hos the Hamleys, får en styvmamma och en styvsyster.

Senare introduceras även den lovande unge Osborne, som får en tung börda att bära på, den undanskymde Roger som visar att han ändå har en plats i världens ögon, den charmerande men "fickle" Cynthia och många fler som påverkar Molly Gibsons liv. Hemliga förlovningar och skandaler följer varandra i det lilla grannskapet, stadigt påeldade av den äldre generationen kvinnor.

Gaskells sista bok fick inget sista kapitel, något som jag inte visste när jag började läsa boken. Det är väldigt synd, för jag tror att det hade blivit mycket bättre klätt i författarens ord, än den korta summering som redaktören fick lägga till i slutet av boken för att förklara hur Gaskell hade tänkt att den skulle sluta. Det får mig att undra hur mycket hon redigerade boken, om hon inte hann skriva klart den borde hon inte ha hunnit med den sista redigeringen, och boken kanske hade sett väldigt annorlunda ut om hon hade gjort det. Men den var bra ändå.

Boken har ett väldigt träffsäkert språk, man förstår precis hur karaktärerna har det, när de vill, men tvekar,och inte vågar, när de sprudlande uttrycker sin åsikt, eller när de blixtrar av ilska. Det var inte alls svårt att sätta sig in i hur Molly kände det när hon fick veta att hennes pappa skulle gifta om sig, ilskan och maktlösheten.

Jag tycker om att ingen av karaktärerna är perfekt (okej, Molly och hennes kärleksintresse har väl inte så många dåliga sidor, men man vill ju tycka om huvudrollerna, eller hur?) Styvmodern som verkar snäll och lite tillbakadragen i början, visar sig sedan när hon får lite pengar, vara ytlig och gnällig. Och the Squire framställs som tvär och motsträvig, men har innerst inne ett varmt hjärta.

Allt som allt så var det en väldigt trevlig bok, lite lång i början och en smula utdragen i hemligheterna, men jag antar att i den frågan är jag kanske lite bortskämd med de amerikanska filmernas snabbar förklaringar och lösningar. Jag tyckte att det var riktigt synd att den tog slut så abrupt, det började hända alldeles för mycket mycket spännande saker på en gång, och även om alla säger att "det sista kapitlet saknades" så tror jag att det hade behövts fler än ett för att låta trådarna löpa ut ordentligt.

Jag läste Wordsworth Classics versisonen, och jag kan inte komma på var bilden skulle utspela sig! Det finns ingen sådan scen i boken, men det var ett fint omslag i alla fall.

Färdigsydd!

2010-07-09T10:45:00.002+02:00

Nu är min klänning klar! Så här ser den ut utan underklänningen:

Tyvärr är varken Yrla eller jag särskilt bra fotografer, men bättre bilder kommer efter Medeltidsveckan!

Broderier

2010-07-07T22:23:00.004+02:00

Idag har jag broderat på min klänning, jag tog inspiration från Susan's och Lucy's klänningar i Häxan och Lejonet, men ändrade lite till mitt eget tycke också

Sommarlov

2010-07-06T20:21:00.003+02:00

Som ni kanske har märkt så är det ganska lugnt på bloggen just nu eftersom jag har sommarlov. Jag har fullt upp med marknader, grisar, filmer, cafeer och medeltidsveckan. Jag och Yrla har sytt på våra klänningar dagar i sträck och de är fortfarande inte helt klara, snörningen är lite trixig, men jag kan säga att jag har lärt mig mycket om att sy genom de här klänningarna.

Det blir nog lite sparsamt med inlägg under sommaren, men ett och annat dyker nog upp så småning om!

Narnia

2010-06-17T17:02:00.005+02:00

Trailern till The Dawn Treader har släppts!

Den verkar bli jättebra, och notera att Peter är med på slutet!

It would be so nice if something made sense for a change

2010-06-10T22:07:00.009+02:00

Bilden är inte så bra, men det är ett slott, och under en liten stuga och sen en liten å med en fiskare som stakar sig fram.

Jag hade helst haft lite vidare koppar, men mönstret var så oemotståndligt.

På undersidan av faten står det:

Olde Country Castles

British Anchor

England

EST 1884

Ironstone

Jag tycker att det är lite spännande vad det står under porslin... Var och när de är gjorda...

Nu har jag i alla fall sommarlov! Snart får jag åka hem till min lilla ö och sy klart min medeltidsklänning. Amanda och jag sydde på våra underklänningar tills vi var blåa om fingrarna och helt utamattade, i slutet var det en ganska svag gräns mellan halvhysteriskt fnitter och ilska :) Men nu är de nästan klara i alla fall, bara ytterklänningen kvar - bilder kommer (förhoppningsvis) snart.

"Ty tid är liv. Och livet bor i hjärtat."

2010-06-05T13:36:00.007+02:00

Häromdagen gick mamma och jag och kollade på pjäsen "Momo eller Kampen om tiden" som spelades i Enskede. Den var väldigt bra! Mamma läste boken för mig när jag var liten, och trots att det var länge sedan så kom jag ihåg allt när pjäsen spelades upp, den hade verkligen fångat bokens själ och hjärta! Hela pjäsen/boken är en enda stor tankeställare; hur spenderar vi tiden egentligen? Gör vi det vi måste eller det vi borde? Borde vi göra någonting, eller bara det man vill? De grå männen var fantastiskt läskiga, kläderna var perfekta och de var verkligen som jag hade föreställt mig dem!

Idag var jag och Amanda till Emmaus nya lokal på söder. Vi hade lite extra tid över så vi gick dit för att se om det var större och mer spännande än deras gamla. Det var det inte, men, på porslinshyllan hade de den sötaste lilla gräddsnipa (eller såsnipa, den är lite mitt emellan i storlek)! Den såg så ensam och övergiven ut att jag måste köpa den, som en investering i mitt te-set. Jag var och hälsade på Amanda för ett tag sen och hon har världens sötaste lilla te-set i Japansk stil. Jag vill ha ett engelskt så att jag kan ha afternoon tea bjudningar! :)

Pralin

2010-05-27T10:05:00.007+02:00

Nu är jag tillbaka från Prag och Berlin! Eller Pralin som J säger. Prag var en underbart vacker stad, fantastisk jugend och Mucha museet! Kanske man borde åka dit en gång till någon gång. Trots att vädret var lite mulet när vi var där så var det i alla fall inte så nyckfullt som i Berlin. Vi hann bara vara i B. två dagar, men under den tiden hann det vara soligt, blåsigt, molnigt och åskväder med spöregn. Mitt lite negativa intryck av Berlin kan ha att göra med att jag lyckades dra på mig G's förkylning som spred sig som en löpeld genom klassen. Att cykla runt Berlin i blåsväder med feber är inte så kul.

Jag måste nog säga att Mucha är en av mina favoritkonstnärer, det var en väldigt positiv överraskning när jag upptäckte hans museum i Prag, jag visste inte ens att han var därifrån när jag åkte dit. Jag har kommit fram till att början på 1900-talet/ sluten på 1800-talet är min favoritkonststil. John Bauer, Alfons Mucha, Carl Larsson, John William Waterhouse... Alla mina favoritkonstnärer levde då.

John William Waterhouse (1849-1917)

Alfons Mucha (1860-1939)

Carl Larsson (1853-1919)

John Bauer (1882-1918)

The End

2010-05-16T22:03:00.004+02:00

Nu har jag sett det sista avsnittet på säsong 5 av Supernatural! Sista avsnitt brukar ofta vara cliffhangers och rätt ofta utdragna och ganska tråkiga historier, men det här var RIKTIGT bra! Sorgligt, såklart, händelserikt, överraskande och det knöts ihop så bra, och centrerades kring en huvudperson som inte alltid får den uppmärksamhet *** förtjänar. Den hade allt: klassisk rock, flashbacks, oväntade slut, the end och precis när man tror att det är slut och allt slutar någorlunda bra, så vänder det.

A New Moon of my own

2010-05-15T19:46:00.004+02:00

Från Stonehenge i somras, bara för att jag kände för det
Idag har jag bakat bröd med farmor. De blev inte så vackra men väldigt goda! Sedan körde jag med jordfräsen i landet. Det är så härligt att vara hemma! Det är en sak att det är vår i Stockholm, det blir grönt och lummigt och har sommarregn, men det är inte samma som här. Det har varit jättevarmt idag och de har knäppt något vansinnigt i tallarna när kottarna desperat försöker släppa ut så många frön som möjligt. Björkarna ser ut som om de skulle ha sitt eget privata bladguldsregn omkring sig som plötsligt frusit och blivit hängande som en aura runtomkring dem. Vitsipporna ligger som ljuvliga vitrosa mattor i skogarna, i små tuvor och tussar. Vindarna är varma och mornarna är svala och stilla. Underbart. Det är som att leva i mitt alldeles egna Grönkulla.

En anglofils bekännelser

2010-05-11T06:59:00.008+02:00

Det är rätt fullt upp just nu; körskola, Prag/Berlinresa, sommarjobb, Dublin... Så förlåt att jag uppdaterar så sällan.

Det är så synd att ju mer jag gör, desto mer missar jag. Jag har inte varit hemma på jättelänge, och nu när jag äntligen har lov, så kommer cirkusen. Jag som älskar cirkus! Sen lyckas jag också missa Bok och Bibliotek, eftersom den är precis när vi ska åka till Dublin. I det fallet är det mest synd om Amanda, för hon hade fått jobb där och allt.

Men det handlar ju om att prioritera, och jag skulle inte byta bort Dublin resan mot något!

Som de flesta vet så är jag lite av en anglofil [anglofi´l av anglo- och grekiska phili´a 'vänskap', engelskvänlig; engelskvän.] Och jag har på sistone funderat på hur det skulle vara att plugga i England/Skottland efter gymnasiet. Är det någon som har erfarenhet av

det? Som känner någon, eller hört något om det? Lämna gärna en kommentar!

A lovely cup of tea

2010-05-03T07:17:00.003+02:00

Jag har förresten stickat klart min tehuva, nu saknas bara fina koppar, och gärna en egen, fin tekanna + tillbehör också!

Irland

2010-05-03T06:30:00.003+02:00

Förlåt att jag inte har uppdaterat på ett tag, men jag har haft så mycket att göra. Jag och Amanda och Gabbi håller ju på med vårt Irlandsprojekt och vi har haft lite problem med boende, något jag hoppas löser sig snart... Det är en balansgång, ekonomiskt eller trevligt? Vår fantastiska bibliotekarie (som fixar bokbytar dag i skolan, yay!) rekommenderade att vi skulle satsa på trevligt, hostels brukar inte vara så trevliga, och ska man bo på ett sådant ska man inte bo där så länge. Men ett trevligt B&B kostar mycket, och vi har mindre än 3000 var att disponera på boende, boken, mat och övrigt. Flygbiljetterna har vi redan köpt som tur är. Men jag hoppas att det löser sig snart, trots konflikterna.

Jag önskar verkligen att jag var i England nu, i vårsolen och grönskan! Men enligt min kusin som går i skola där så har det varit vår där ganska länge, de kunde sitta ute och äta när vi gick med halsduken upp till ögonen och bar fem par strumpbyxor.

Sen har jag hållit på med mitt körkortstagande, övningskörning, testprov, böcker... Det blir lite långdraget i och med att det är så uppbokat och att jag måste anpassa det efter mitt schema.

Men men, det är bara att sikta långt fram!

Kick-Ass!

2010-04-22T20:09:00.004+02:00

Idag var Yrla och jag och såg Kick Ass! It kicked ass! Hö hö, tråkiga ordvitsar, men den var faktiskt riktigt bra. Mycket action, men inte så att det blev tråkigt, och sådär härligt nördig, "Im like fuckin' wolverine!" for example, det är inte det exakta citatet, men ungefär. Tjejen som spelade Hit Girl var fantastisk, hon är bara 13 men spelar som ett proffs! Hoppas att man får se henne mer, och hoppas verkligen att man får se mer av Aaron Johnson!

Jag gillade temat, den handlar om en superhjälte utan speciella krafter, en helt vanlig kille (dock med väldigt hög smärttröskel, men det har sin orsak) som vill bli en superhjälte. Han är en comic-nörd som har förläst sig på spiderman, x-man mfl och har lite svårt att få kontakt med tjejer (varför förstår jag inte, han är supersnygg), men när han ser ett par killar slå ner en annan kille så bestämmer han sig för att stå upp för sina medmänniskor. Efter att ha blivit fångad på film och skapat ett youtube fenomen så träffar han andra superhjälteaspiranter, Hit Girl och Big Daddy. Antagonisten är spelad av Mark Strong, och han "behöver lära befolkningen hur ohälsosamt det är att vara superhjälte." Se trailern (eller ännu hellre filmen) och döm själva!

Jag rekommenderar verkligen den här filmen, den var rolig, actionfylld och hade awsome karaktärer!

John Bauer

2010-04-21T06:55:00.002+02:00

Vill vill vill åka hit! http://www.johnbauersmuseum.nu/ Varför ligger Jönköping så långt bort?

Forsfararens Tufz, eller Ziva som vi kallar henne

2010-04-14T07:27:00.003+02:00

Här är Emelies söta lilla valp:

The Young Victoria

2010-04-12T07:41:00.003+02:00

Nu har jag haft bloggen i ett år. Yay! JAg hade en ganska bra födelsedag. Jag fick en tårta (en egen OBS) många böcker och annat trevligt. Bl.a ett par jättefina skor av Amanda. Som en födelsedagspresent till mig sälv så hyrde jag The Young Victoria. Den var faktiskt riktigt bra. Många bra skådisar; Paul Bettany, Mark Strong och Emily Blunt t ex.

Igår kväll när vi kom hem blev vi överraskade av Sara och Adina som satt i mörkret i köket. De hade anordnat ett litet födelsedagsfirande till Yrla och mig! Vi som hade rest hela dagen var lite förvirrade men glatt överraskade när det plötsligt satt två människor i köket när vi kom till lägenheten. Tack så mycket för tårtan Adina och Sara!

Supernatural säsong 6!

2010-04-05T21:03:00.002+02:00

Det verkar som det blir en säsong 6 i alla fall!

Läs:http://www.cinemaspy.com/article.php?id=3886

Long beautiful hair shining, gleaming, streaming

2010-04-05T17:53:00.006+02:00

Jag lovade ju att lägga upp en bild på min nya hårfärg... Henna är lite tricky och resultatet blir väldigt sällan som man tänkt. Mitt hår skulle, enligt instruktionerna, bli kastanjebrunt, men det lutar mer mot höstlöv. Av den orangea sorten. Bilden gör det kanske inte riktigt rättvisa.

Villette

2010-04-04T10:36:00.006+02:00

Nu när jag har varit och sett Jane Eyre pjäsen så har jag ångan uppe och tänkte skriva om en annan bok som jag läste av Charlotte Brontë för inte så länge sedan. Jag fick i julklapp av min storasyster Selected works of The Brontë Sisters, dvs. Brontë systrarnas samlade verk. Den innehåller alltså, Jane Eyre, Villette, The Professor, Wuthering Heights, Agnes Grey och The tenant at Wildfield Hall.

Jag började med Villette, eftersom jag redan läst Jane Eyre (även om jag nu efter pjäsen inser att jag borde läsa om den igen).

Boken handlar om Lucy Snowe som bor hos sin släkting mrs Bretton och dennes son Graham Bretton. Hon träffar där flickan Paulina "Polly", ett barn starkt fäst vid sin far efter att modern dött. Men saker händer och Lucy flyttar därifrån medan familjen Bretton flyttar till London. Omständigheterna leder till att Lucy, ensam sedan den gamla damen hon arbetat hos efter att hon flyttat ut från familjen Bretton dött, hoppar på ett skepp mot Villette med förhoppningarna om att där få ett arbeta som lärarinna eller guvernant. På skeppet träffar hon den unga, koketta studenten Ginevra Fanshaw, som rekommenderar henne att söka upp en Mme Beck som har en flickskola i Villette och kanske söker en

engelsk lärarinna. Lucy har inte mycket annat val när hon anländer till staden, sent på kvällen, än att leta upp Mme Beck och hoppas att hon vill anställa henne. Lucy får anställning, först som nanny till barnen, men senare även lärarinna.

Det mest underbara med den här boken är bildspråket. Brontë har en fantastisk förmåga att pricka rätt med metaforer och beskrivningar. Jag skulle lägga upp ett exempel, men jag har inte boken här... En annan sak är vändningarna i boken, karaktärer som man trodde var försvunna dyker upp på de mest oväntade sätt. Vilettes värld är verkligen liten. Lucy som person är väldigt korrekt och stel. Hon tillåter sig inte att känna saker som i hennes ögon kunde vara omoraliska eller fel. Så är det i alla fall i början, sedan utvecklas hon och går emot M. Paul Emanuels, litteraturläraren på skolan, trångsynta kvinnosyn och lever i slutet väldigt självständigt. Slutet är väldigt speciellt och lite tvetydligt om jag ska vara ärlig. Även om man kan gissa sig till vad som händer.

Det är verkligen hjärtskärande att läsa om hur Lucy förälskar sig i Graham och hur han inte märker det, utan alltid ser henne som den trogna och stabila Lucy Snowe, alla hennes gamla bekanta ser henne som den enkla och precisa Lucy, det är bara på skolan, tillsammans med M. Emanuel som hon visar sitt rätta jag.

Om jag ska vara ärlig så hejade jag ganska länge på Graham, men jag vill inte avslöja för mycket så om ni vill veta mer får ni läsa boken!

Jane Eyre

2010-04-02T09:06:00.003+02:00

Igår var vi och såg på Jane Eyre på Dramaten. Jag gillar Dramaten, de har levande ljus och blommor på toaletterna.

Pjäsens scenografi var väldigt snygg; hela rummet var uppbyggt av ett stort skynke och en dörr, som en tygtratt med en dörr i änden. Det var väldigt häftigt när det brann (de använde mycket ljus för att skapa effekter på den vita duken) , men scenerna efter branden, när skynket försvann, var ändå betydligt mer träffande och intensiva än när duken var där. Och kläderna var underbara, tjocka veck av sammet i olika färger som hängde i 1800-talsklänningarna!

Som alltid blir man lite besviken när man har läst boken och sen ser på filmen/pjäsen, var Jane Eyre verkligen så bitter? Visst jag kommer ihåg att Mr Rochester var väldigt kvick i replikerna, men han var väl inte så rolig hela tiden? Det var länge sen jag läste boken, men det kändes som om den tappade lite av nivåerna från den i pjäsen, Jane var alltid samma stela figur som svarade kort och koncist på frågorna, i boken fick man i alla fall se en annan sida av henne.

Men skådespeleriet var det inget fel på (Jane kanske kunde ha varit en smula mer varierad i sin roll, 1800-talet var ganska böljande i sina humörsvängningar) Mikael Nyqvist spelade Rochester väldigt bra, och Miss Fairfax var utomordentlig.

Sen vet jag inte om jag tycker om att huvudkaraktären ALLTID är på scen, vilket betyder att de byter kläder , frisyr och ålder inför allas åskådan. Jag tycker bättre om scenbyten. Men som jag sagt tidigare, jag är ganska traditionell när det kommer till teater, och musikaler är mina favoriter.

Jag antar att jag är ganska kritisk eftersom Charlotte Brontë är en av mina favorit författare, men allt som allt var det en mycket trevlig kväll.

Gästinlägg

2010-03-28T19:59:00.002+02:00

Emelie gör ett litet gästinlägg och publicerar sin film:

Work, work work. No time to spend my money. D.Winchester

2010-03-28T12:37:00.009+02:00

Nu har jag skickat iväg ungefär 10000 sommarjobbsansökningar. Eller så känns det i alla fall. Till nästan alla bibliotek på Åland, lägga ut en annons på alternativ.nu (fast det har jag inte gjort än), Nordjobb, kummunen m.m... Synd att jag fick avslag som slottsvärd, det hade varit väldigt häftigt! Jag får väl bara åka dit i egenskap av turist istället.

När jag blir rik och har gott om tid, då ska jag fara på slottsafari. I Skottland skulle vara trevligt, kombinerat med en roadtrip tillsammans med mina vänner. Åka över Skottlands böljande gröna kullar... Jag önskar att de ville bli vår någon gång! Så att man kunde gå ut barbent igen. Jag insåg igår att det är hål på ALLA mina svarta strumpbyxor...

Jag håller på att läsa Post Captain av Patrick O´Brian (Om någon har sett Master and Commander så vet ni vilken bok det är, det här är tvåan) och då är de ett tag vid Stephens slott i Spanien. Det är nästan lite synd att boken har så stora tidshopp, annars kanske de kunde ha dröjt sig kvar. Det som är än mer synd är att jag kan så lite om skepp, så jag hänger inte riktigt alltid med i stridsscenerna, men jag lär mig mer för varje sida! Men snart är det dags att läsa American Gods av Neil Gaiman, för att inte tala om Dragon Haven som ligger och väntar i min bokhylla.

Ett jättevardagsdags grattis

2010-03-20T07:44:00.002+01:00

Efter lite förfrågningar så tänkte jag lägga upp delar av min önskelista här:

Pushing Dasies

Mona Lisas Leende

Singin' in the Rain

Borta med vinden

Mary Poppins

The Complete Works by Lewis Carroll

En Brittisk kokbok

Efterlysning!

2010-03-09T18:18:00.001+01:00

Om någon hittar skor som liknar Alice's så lämna en kommentar!

I must be mad as a hatter!

2010-03-08T21:26:00.008+01:00

Idag var vi och kollade på Alice i Underlandet i 3D. Själva 3D grejen var väl inte så fantastisk, men kul att ha provat.

Men filmen. Jag älskar ju Alice i Underlandet, och vanligtvis brukar bok->film resultera i en besvikelse (Sherlock Holmes), men den här var så completely different från boken att den blev som en helt annan berättelse. Vissa referenser som bara vi som läst boken (har tyvärr inte läst Through the looking glass) dök ju upp och det är alltid trevligt. Men ännu fler referenser, fast jag tror inte att det var meningen att man skulle märka det, var det till andra Disneyfilmer och speciellt Narnia;

VARNING FÖR SPOILERS!

En profetia som ska uppfyllas, slutstriden, fågeln....

Men den var väldigt Disney = amerikansk. Jag tyckte att slutet var alldeles för abrupt; kill the dragon and all will be well. Först protesterade Alice mot att alla ville styra henne i en riktning, men hon föll ju ändå in på deras stig i slutet. Och jag förstod aldrig varifrån hennes första tillfälliga klänning kom ifrån, var det hennes näsduk? Det kändes som om de lade ner mer tid på effekterna än storyn. Det hade varit kul med en twist på slutet där alla hade varit lite dubbelsidiga ( Vita kunde ha varit lite mer lömsk, och så hade folket fått leva fritt eller något. Det skulle vara spännande om den slutade som Through the Looking Glass gjorde enligt Wikipedia, att Alice blev drottning. Det skulle väl ha varit en passande belöning efter att hon trots allt dödade Jabberwockyn)

Jag tyckte synd om den Röda drottningen i slutet. Det var ju synd om henne och ändå blev hon förvisad i all evighet, trots att de bad om att bli dödade. Jag tycker nog att den Vita var rätt ond hon med. Hycklare. Men Anne Hathaway var underbar som drottningen, speciellt handrörelserna. För att inte tala om Cheshire katten! Med Stephen Fray som röst, de lyckades verkligen med den, och Cheshire katten som är en av mina favoriter... Sedan var ju Snape och Bellatrix (Harry Potter)med, och Scott ( Midsummer Murders) och Darwin (The fall) mfl...

Johnny Depp som the Hatter har ju blivit rätt hypad, men jag tyckte att han fick för stor roll, det var liksom en mix av Sparrow och Willy Wonka. Men Johnny Depp

är som alltid en fantastisk skådespelare.

Det var lite intressant att den var tidsenlig i början med korsetten och strumporna, men inte i slutet med lärlingskapet. Men det var en bra film att se på den internatinella kvinnodagen, sällan har man skådat så starka kvinnliga huvudkaraktärer i Disneyfilmer! Nästan lite Miyazaki över det hela.

Nej, slutsumman är nog att den var väl värd att se, om man vill se den som en berättelse, men inte som Alice i Underlandet, då ska man nog hålla sig till originalboken.

Här kan ni läsa vad Sara tyckte om filmen.

Oj, det blev ett långt inlägg...

Snowflakes that stay on my nose and eyelashes, Silver white winters that melt into springs ,These are a few of my favorite things

2010-03-05T20:08:00.009+01:00

Idag har jag varit på utfärd. Jag åkte spark upp till skolan och hämtade mina keramiksaker så att jag kan mixtra med dem här hemma, hur resultatet blir får vi se sen...

Vädret var i alla fall underbart, vårsolen sken och fåglarna kvittrade. Ljuva tider. Yrla och jag plockade nämligen ner sparken från båthustaket idag, och trots att det var rost kvar efter att jag filat på medarna så gick den som en båt för fulla segel där vägarna var bra. Sen stannade jag och drack lite varm choklad på vägen hem. Det var trevligt.

Yrla har lagat japanskt hela veckan, här är en av de färgsprakande efterrätterna. Ikväll fick vi hemmagjord glass.

Andra Sidan Klädskåpet

Ice-skating och jazz

2011- 2012

Vem vet? Inte du, Vem vet, Inte jag

Scotland

Tomt...

Bara 19?

The adventures of Tintin

Vintage håruppsättning

Hamlet

Höst

The extraordinary adventures of Adéle Blanc-Sec

Nyklippt!

Pride & Predjudice & Mutants

Stjärnklart

Litteraturvetenskap

Lindy akrobatik och stjärnor

Full fart

Hungerspelen och London

The tenant of Wildfell Hall

Bärplockning

Herräng + Albanus

Albanus

Mitt alldeles egna Grönkulla

Tedans

Första steget på den litterära karriärens stege

Agatha Christie

Time And Relative Dimension In Space

En magisk student?

A library book, I imagine, is a happy book - Cornelia Funke

Äventyr

Tintin and the World of Tomorrow

E-böcker?

Pin Curls

Sju dagar i Kreta

BAFTA

The Doctor's Wife

Är fantasy riktig litteratur?

Mistborn

Vår!

Nya trailers!

Promenad

Skola...

Mock the week

Vår!

Känn pulsen (i musiken), för utan den kan vi inte leva

Nyårslöfte

Ut i vida världen

Havskumsgrönt

Sherlock

Post-jul inlägg

Kanske inte en Power Puff, men ändå

Riddles

Julkalendern

En gång hjälte - Teaser 2

Chaufför

En gång hjälte

Alver eller älvor?

Mona Lisas Leende

Skeppet Gryningen

Regionskodning

All Hallows Read

Solomon Kane? *SPOILER*

Pillars of the Earth

Mystiskt

Home sweet home

In Dublin

Akrobatik och Cirkus

Medeltidsveckan

Awsomeness

The Butterfly Cirkus

Örter

Bland mord och tehuvor

Akvarellfärger

Wives and daughters

Färdigsydd!

Broderier

Sommarlov

Narnia

It would be so nice if something made sense for a change

Solomon Kane? SPOILER